Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets viktigaste film

Annons

Jag är just hemkommen från en specialvisning av filmen En obekväm sanning i en fylld, stor biolokal på Royal tillsammans med lärare och gymnasielever från några västeråsskolor.

Jag är uppfylld av tankar. Astoria är värd ett stort tack, som inbjöd så många till denna visning! Jag känner jag att jag enkelt och rakt på sak vill vädja till alla västeråsbor av god vilja och oro inför jordens framtid att inte under några omständigheter missa denna oerhört viktiga film.

Det är inte vem som helst som gjort den. Det är Al Gore, han som ?en tid var USA:s näste president? och fick fler röster i valet än George W Bush, men som genom en enda röst i Högsta Domstolen frånkändes segern. Det är lätt att inse vilken annorlunda värld vi skulle leva i idag om bara några hundra röster fler hade gått till denne man - hängiven, välinformerad och rättskaffens - i stället för till till exempel Ralph Nader den ödesdigra dagen.

Att filmen inte fick större genomslag i vår svenska valrörelse är både högst beklagligt och förvånande. Al Gore slutar nämligen med att hävda att frågan om klimatförändringarna är nutidens i särklass viktigaste inte bara politiska, utan också etiska fråga; att dra de faktiska konsekvenserna av obestridliga vetenskapliga fakta om vår framtid eller att fortsätta leva som om denna kunskap inte vore tillgänglig.

Filmen är ytterst välgjord och spännande, en dokumentär uppbyggd på Al Gores föreläsningar med powerpointbilder om den obevekliga växthuseffekten och dess konsekvenser för hela världen. Han har efter valförlusten för sju år sedan rest jorden runt och gett sin föreläsning ?minst 1 000 gånger?.

Att den över huvud taget kan gå som spelfilm och som sådan dra stora skaror över hela världen är en bedrift i sig. Gymnasisterna bakom mig i biolokalen var ganska störiga innan filmen kom igång. Men deras jargong tystnade snart. Det fanns många anledningar för oss i publiken att dra efter andan då och då.

Det säger mycket om Al Gores pedagogiska förmåga att så många ung-domar utan knot uthärdade 1 tim och 40 minuter av svåra fakta om hur världens glaciärer smälter, folkgrupper redan nu förflyttas från låglänta Stillahavsöar och om konsekvenserna för många av världens största städer av sex meters förhöjd havsnivå, ett högst realistiskt hot, såvida vi inte ganska snart kan samla oss till radikala åtgärder.

Jag sade i min predikan i Skerike kyrka i söndags: ?Alla ansvariga kristna bör se Al Gores viktiga spelfilm En obekväm sanning. Vi vet kanske mer än andra att det finns en Skapare, som gett oss naturen och allt att vårda, vörda och värna.? Visst hade jag då läst en del om filmen. Men efter det att jag nu själv sett den, känns den ännu mycket angelägnare. Den är nödvändig att ta del av, inte bara för de som vill ta sin kristna tro på Skapelsens Gud på allvar, utan för alla människor, unga och gamla, med självrespekt och ansvarsmedvetande inför det som håller på att ske med världen. Al Gore ger oss också hopp till slut. Han anvisar alls icke ouppnåeliga förslag till handling.

Per Larsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons