Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arkitekt: Vad händer med strandzonsplaneringen?

Annons

I en intervju i VLT den 5 januari 2009 presenterades Björn Dahlberg, vår nya direktör för miljö och samhällsbyggnad i Västerås Stad. En familjär presentation där Dahlberg tyckte att "det är kul och spännande att bo och arbeta i en tillväxtort som Västerås".

Ensidiga kvantitativa kommentarer baserat på kedjebrevsprinciper och ekonomernas ränta på ränta metoder. Inga synpunkter om kvaliteter i samhällsplaneringen framfördes, endast hänvisningar till "att" det har planerats för Gäddeholm, Östra hamnen, Lillåudden och Mälarparken. Folkökning och okritisk expansion är ingen garanti för bättre samhällsbyggande och bättre boende- och stadsmiljöer. Det kan lika gärna bli tvärt om.

Huvuduppgiften för en miljö och samhällsbyggnadsenhet måste i första hand vara kvaliteter, där folkökning bara är en av många faktorer som måste hanteras. Det senaste exemplet på hur primära stadbyggnadskvaliteter nedtonas är informationen om allmänhetens tillgänglighet till hamntorget vid Kraftverkshamnen.

Redan 1994 sade Viksängsborna med viss glädje och förhoppning: "va skönt, nu när staketet kring kraftverksområdet tas bort kan vi ta cykeln från Viksängs centrum, snedda över hamnplanen vid Kraftverkshamnen och fortsätta utefter stranden och kajerna in mot centrum och centralstationen".

Enkla åtgärder för detta kunde ha vidtagits redan 1994-95. Men vad blev det av detta?

Granskar man den detaljplan som kommunfullmäktige antagit och som skall vinna laga kraft den 9 mars, om inga erinringar anförs, så får Viksängsbor, Klockartorpsbor och Skiljebobor inte ta den naturligaste vägen vid sidan av Kaserngatan ända ner till hamntorget och Kraftverkshamnen. De tvingas istället upp i skogen innan de kommer fram till Björnövögen, och skall sedan följa Björnövägen mot norr, eller trixa sig över bilparkeringsområden och bakgator om de vill komma ner till kajen.

Stadsmiljön, som i hörnet mot rondellen Kaserngatan-Björnövägen enligt översiktsplanen skulle bestå av smala punkthus och andra skalvänligare byggnader i 3-4 våningar, skall nu enligt den juridiska detaljplanen bestå av ett 93 meter långt, 45 meter brett och 18 meter högt parkeringshus och ett 24 meter högt (8 våningar) långsträckt skivhus. Att det enorma parkeringshuset på kommunens illustrationsplan ersatts med en öppen markparkering för bilar är inte trovärdigt. Finns det en byggrätt på cirka 26000 kvadratmeter (värd 26 miljoner?) så blir den förr eller senare utnyttjad.

Visserligen har tidigare, enligt översiktsplanen, utsvängda och skymmande huskroppar i förlängningen av Kaserngatan slopats, så att man enligt detaljplanen kan se ända ner till kajkanten uppifrån Viksängs centrum, vilket krävts i samrådsyttranden om översiktsplanerna. Men, vad hjälper detta om man inte får följa samma stadsbildsriktning som cyklist och fotgängare. "Se men inte röra". Var det därför som samrådshandlingarna om detaljplanen , Dp1647/K, inte skickades ut till boenden och hyresgästföreningar på Viksängsområdet?

Är det den sortens blockerande samhällsplanering som efterträdaren till Sven Gunnar Dahlqvist kommer att fullfölja? En medveten avskärmning så att strandzonen blir exklusivt tillgänglig bara för dem som kommer att bo sydväst om Björnövägen? Är det segregering och nationalencyklopedins definition av exklusivitet = "uteslutande" som skall gälla i Västerås fortsatta strandzonsplanering?

Rune Karlsson

arkitekt

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons