Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arrendatorer: Otidsenlig lag om bostadsarrende

Annons

I Sverige finns omkring 90 000 personer som har egna fastigheter – ofta fritidshus – som står på arrenderad mark. Men den lagstiftning som reglerar bostadsarrenden är ålderdomlig och i behov av en större översyn. De nuvarande reglerna leder, har det visat sig, till en otrygg och ovärdig situation för den enskilde arrendatorn.

Tanken med arrendelagstiftningen bygger egentligen på att jordägare som arrenderar ut mark för bostäder inte ska utnyttja lagstiftningen på ett oetiskt sätt. Men på vissa håll har vi de senaste åren fått uppleva att just detta sker. Att lagen ger sådana möjligheter är något som snarast bör korrigeras.

I lagen står att ett arrendeavtal ska löpa i minst fem år. Detta har i praktiken lett till att de allra flesta avtal enbart är femåriga. Det betyder att man sägs upp som arrendator vart femte år. Eftersom vissa jordägare de senaste åren använt sig av sitt övertag kan man, som i flera aktuella fall, stå inför krav på en arrendehöjning på flera hundra procent för den kommande femårsperioden.

Det säger sig själv att sådana plötsliga och omotiverade förändringar i bostadskostnaderna kan ställa till stora privata ekonomiska bekymmer. Både faktiska arrendehöjningar, och eventuellt kommande, leder till ständig oro hos enskilda arrendatorer.

De höga arrendekraven leder till att bostadsarrendatorerna tvingas in i ideliga förhandlingar i arrendenämnderna som gång på gång, ofta redan året efter, på nytt får avgöra vad som kan anses vara en skälig arrendeavgift för samma område. Detta leder i sin tur till höga advokatkostnader.

Den beskrivna situationen visar att den lagstiftade minsta arrendeperioden är på tok för kort. Ett bostadsarrende är alltid en långsiktig investering för den enskilde och motsvarande åtagande borde även jordägaren kunna göra. En rimlig förändring vore till exempel att i lagen inte acceptera bostadsarrenden som är kortare än 20 år.

Den osäkra situation som nuvarande arrendelagstiftning medför gör att arrendatorn inte vet om, och hur mycket, han vågar investera: Kan han modernisera sitt fritidshus? Vågar han bygga till den ursprungliga lilla sommarstugan som man skulle göra med hus på friköpt mark?

I vissa fall krävs också – av miljöskäl – att man drar in kommunalt vatten och avlopp till avsevärda kostnader.

Ju mer jordägaren kräver i arrende för marken han hyr ut, desto mindre blir arrendatorns alla egna investeringar värda eftersom allt kan blir svårare att sälja.

Över huvud taget är maktförhållandet mellan jordägare och bostadsarrendatorer i stor obalans och mycket otidsenligt. Övertaget som jordägaren har gäller exempelvis hembudsregler: om man vill sälja har markägaren förköpsrätt. Ofta är arrendekontrakten dessutom utformade med en rad krav och förbud, medan markägaren själv inte har några skyldigheter.

Den största orättvisan gäller arrendatorers besittningsskydd, det som lagen är till för att garantera. Detta är inte mycket värt när en markägare använder metoden ”skenande arrenden” , som för övrigt lett till flera skarpa riksdagsmotioner riktade till justitieminister Beatrice Ask (M).

Rena fantasisummor krävs och dessa måste tydligen behandlas seriöst av arrendenämnden. Detta trots att markägaren inte behöver presentera någon ny utredning som visar att beloppet är rimligt och motiverat. Även om markägaren inte helt får sin vilja igenom kostar varje process mycket pengar, som kunde användas bättre.

Vår uppfattning är att regelverket behöver omarbetas grundligt på flera punkter för att skapa trygga villkor för bostadsarrendatorerna. De har investerat mycket arbete, pengar och omsorger i sin tomt, som de ofta arrenderat i många decennier och som från början var ren råmark. Markägaren däremot har inga kostnader alls – förutom en numera sänkt fastighetsavgift på marken.

Justitiedepartementet har efter alla klagomål och riksdagsuppvaktningar aviserat en eventuell översyn av hela arrendelagstiftningen. Behovet av en sådan tas upp på den hearing om arrendefrågan som äger rum på justitiedepartementet i dag, den 25 januari. Men till den har man i huvudsak, förutom jurister, bara bjudit in jordägare. Vi som företräder dem som har ett arrendekontrakt direkt med en markägare är än så länge utestängda.

Därmed är vi naturligtvis oroliga för att den utsatta situation som arrendatorn befinner sig i och som lagstiftningen i dag ger utrymme för, kan kvarstå även i en kommande arrendelagstiftning.

Alla som har hus på arrenderad mark borde ha samma trygghet som de med andra boendeformer. Det bör en modern arrendelagstiftning garantera. Vi bostadsarrendatorer kräver det!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons