Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återställ Björnön till dess lövträdsversion

Annons

Efter min debattartikel den 13 november 2001 i VLT har jag fått många samtal med gamla västeråsare, som berättat minnen från Södra Björnön med dess öppna landskap och de små sommarstugorna. De flesta tycker att barrskogens utbredning förstör kontakten med Mälaren på allt för många platser och inser att ön äntligen borde få en öppnare och ljusare skepnad mot Stora Skärplingen och Rågsäcken och även ner mot Vinterviken. Många har gillat mitt förslag om en gång- och cykelbro till Östra Holmen, som kunde minska trängseln på Björnöns badplats en varm sommardag.

När skogsbruket blev lönsamt i mitten av 1800-talet beslöt den dåvarande greven på Geddeholm att plantera barrskog på den leende lövskogsbeklädda Björnön. Hela Mälararkipelagen hade denna lummiga prägel förr, och andra öar än i dag.

På Fagerön görs nu en avverkning av den tunga och dystra skogen, som planterades av Ängsös dåvarande fideikommissarie. Så den "fagra" ön kommer att få ett efterlängtat återställande till en typisk Mälarö genom plantering av ädelträd. Inga miljöaktivister har opponerat sig mot denna omvandling till Fageröns naturliga miljö.

Men när det gäller Björnön får man publicitet och utlopp för vår tids typiska negativism. Som Hans Liljegren säger i sin insändare i november 2001: "Man utgår ifrån att varje förändring blir till det sämre." Liljegren pekar också på hur många protesterat mot plantering av skog på våra öppna landskap.

Österledens sträckning mot Stockholmsvägen måste klämmas in mellan Norra Malmaberg och Bjurhovda. Varje dag passerar 15 000 fordon leden. Man fick inte gehör för en sträckning väster om Lunda mot Tortunavägen, för att den då delvis skulle dras på odlad åkermark. Den verkliga miljövännen inser nu att Österleden borde ha dragits längre bort från den täta bostadsbebyggelsen. 15 000 fordon per dygn på leden är för mycket. När såg vi en miljöaktivist kräva åtgärder mot denna miljöolägenhet?

En del högljudda insändarskribenter föreslår vår flygplats död. Den världsberömde socialisten och reformisten Ferdinand Lassalle sa tydligt hur viktigt det var att folk visar sitt missnöje, men han tillade att man då hade skyldighet att skissa på en rimlig lösning för det man kritiserar. Dyra och tidskrävande resor till det överetablerade Arlanda är inget alternativ som affärsfolk önskar sig, och inte charterresenärer heller. Tänk, att kunna ta cykeln till vår välskötta flygplats. Vilken miljövinst!

Den omfattande - och dyra - miljökonsekvensbeskrivningen 2001-12-20 beskriver inte Björnöns historiska natur. En båttur runt våra vackra icke barrskogsbeklädda Mälaröar vid Naturvårdsverkets och Naturskyddsföreningens korta besök förra veckan hade säkert fått myndighetsfolket att inse hur onaturlig dagens skog på Björnön är.

Man kanske inte ska hoppas på att miljödomstolen fastställer länsstyrelsens ja till en återgång till en typisk Mälarö. Men det finns ju en miljööverdomstol, som säkert fastställer en vettig framtidssyn för vår enormt viktiga flygplats, när den studerat öns historia. En pastisch på en historisk truism: Vill man se framåt, måste man se bakåt, annars får man (Naturvårdsverket) se upp.

Sedan vintern 1941 - när jag medverkade till den första gång- och cykelbron - har jag följt Björnön under olika förutsättringar i mer än 60 år.

CHARLIE THUNBERG

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons