Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att skilja på han och hon fyller fortfarande ett syfte

Annons

Agneta Lejdhamre träder fram i spalterna ibland och är intressant att läsa, även om hon kan bli lite ofullständig i sin argumentation. Hennes misslyckade försök att läsa Dostojevskij som

12–13-åring känns både begripligt och rörande – men vilken betydelse menar hon i klartext att hen-principen skulle ha haft för flickan? Förklara gärna, jag förstår inte. Att användningen av han och hon är toppen av ett isberg är säkert riktigt. Hur ser det ut under ytan? Orättvisor baserade på kön kan förstås inte tolereras. Men olikheter baserade på kvinnligt och manligt behöver bejakas, annars blir det inga likheter heller.

Mina söner samlade pinnar i förskoleåldern (alltid dessa pinnar bakom dörren), tjejkompisar gjorde annat. Åren gick och nu samlar barnbarnet pinnar. En dag i mars var jag med honom i förskoleklassen.

Det blev livliga timmar för gamle farfar bland energiska barn. Spelet mellan pojkar och flickor pågick – med olika slags lekar var för sig men också möten på gemensamma fält, pröv-ande, ibland även samlekar.

Med all respekt för genusperspektivet – glöm inte barnperspektivet. Kasta inte ut barnen med badvattnet. Ungarna i förskolan leker och växer och jobbar med ”hon” och ”han” för att forma sin könsidentitet, så viktig för att mogna om-sider. Det får vi inte beröva dem genom att släta ut de viktiga skillnaderna.

Romeo behöver sin Julia, hon sin han.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons