Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barn är inte föräldrarnas ägodelar

I januari 2006 dog 10-årige Bobby, misshandlad till döds av sin egen mamma och styvpappa. Allmänhet och massmedier var indignerade. Varför hade ingen gjort något? Varför var det ingen som såg?

Annons

Folkhälsominister Maria Larsson presenterade därför nyligen ett lagförslag (Lex Bobby) om en "haverikommission" som ska tillsättas varje gång ett barn dött efter att ha utsatts för våld:

-En utredningsmyndighet ska titta på alla de barn som dött på grund av att de har utsatts för våld och där vi tror att det beror på att de inte har fått skydd från samhällets sida, sade Maria Larsson till TT när lagförslaget presenterades.

Utredningarna ska sedan leda till att fel i systemet uppmärksammas och åtgärdas för att undvika nya tragedier. Även barnombudsman Lena Nyberg uttalade sig och tyckte att initiativet var bra för att få bättre kunskap, men pekade samtidigt på att utredningarna sker när det är för sent och ett barn redan har dött.

-Det stora och viktiga man kan göra från regeringens sida är att motverka att barn överhuvudtaget utsätts för våld, sade hon till SVT den 15 mars 2007.

Nu har vi i Västerås ett omvänt fall där socialtjänsten faktiskt ingripit för att skydda ett barn som blivit misshandlat av en förälder. Vad händer då? Jo, VLT publicerar en sensationsartikel i värsta kvällstidningsanda. Den är vinklad på så sätt att man inte tagit in åsikter från någon som tycker annorlunda. Alla "experter" som uttalar sig gör det mot socialtjänstens agerande.

Har VLT sökt efter människor som har en annan åsikt? Varför är inte Bris, Barnombudsmannen, Rädda barnen med flera tillfrågade?

Jag hade högre förväntningar på undersökande journalistik, om nu dessa reportage anses tillhöra den kategorin. Socialtjänstens uppgift är att skydda barnen. De ska se familjen ur barnens perspektiv.

Jag känner inte till fallet "Erik" men undrar ändå hur någon kan tycka att det är fel att socialtjänsten utreder en anmälan där barnen påstås ha blivit slagna och inlåsta?

Att barnen i den här familjen mådde dåligt och var upprörda över denna anmälan behöver inte betyda att de har det bra hemma. Barn är mycket lojala mot sina föräldrar, kanske i ännu större utsträckning de barn som far illa. Hur ska ett barn kunna stå ut med tanken att de personer som borde älska dem mest gör dem illa? De flesta barn klarar inte av detta utan lägger istället skulden på sig själva.

Jag tycker att VLT blandar ihop korten totalt i den här artikeln. Den här pappan hade slagit sina barn vid åtminstone ett tillfälle. Är då pappan ett offer? Vad vet vi om den psykologiska bakgrunden till att "Erik" mår så dåligt över anmälan till socialtjänsten? Vad har det faktum att familjen är socialt väletablerad med misstanken om misshandel att göra? Misshandel och övergrepp inom familjen är ingenting som syns på ytan.

För mig är den till synes så allmänna uppfattningen att barn tillhör sina föräldrar ett större problem. Om samma engagemang fanns för utsatta barn som för utsatta föräldrar skulle vi leva i en mycket bättre värld. Barn är inte sina föräldrars ägodelar utan en del av samhället.

Liselotte Lökken Svärd

Socionom som arbetar inom kriminalvården

Svar:

Den som läser reportaget om "Erik" som en argumentation för att vi ska tillåta att barn misshandlas gör en vulgärtolkning. Alla vill ha ett starkt system till skydd för barn. Ett system där man med hjälp av lagstiftning och professionellt socialt arbete kan lyfta barn ur farliga miljöer och farliga familjer om det krävs.

Frågan är vad som händer med ett sådant system om socialtjänsten i panik över tragiska fall som Bobby - eller av andra orsaker - går så hårt fram att privatpersoner, förskolor, skolor med flera, tvekar att göra anmälan för att situationen kan förvärras. Korståg riskerar att slå tillbaka som rättsövergrepp mot enskilda och en socialtjänst som allmänheten inte vågar anlita.

Självklart ska utredningar göras vid misstanke om misshandel. Det är metoderna för dem som uppenbarligen behöver tas upp till intern debatt inom socialtjänsten.

VLT har hört alla som kan tänkas ha kunskap om fallet "Erik" och sökt många åsikter. Framförallt har vi gjort långtgående ansträngningar för att få ansvariga inom socialtjänsten att resonera runt handläggningen av fallet "Erik" som resulterade i flera polishandräckningar - helt onödiga att döma av länsrättens dom. Tyvärr har de valt att avstå.

Elisabeth Bäck

Huvudredaktör och ansvarig utgivare VLT

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons