Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Basindustrierna: Handfast ledarskap inom klimatpolitiken önskas!

I december i år ska världens ledare samlas i Köpenhamn för att enas kring ett nytt globalt klimatavtal som ska ersätta Kyotoprotokollet.

Annons

Sverige kommer spela en nyckelroll genom att Sveriges statsminister som ord-förande i EU:s ministerråd ska leda förhandlingarna för EU:s räkning.

Sveriges målsättning är att få till stånd ett avtal som omfattar världens alla länder och leder till att de totala utsläppen reduceras med 50 procent till 2050.

Det är sannolikt en stor utmaning för statsminister Fredrik Reinfeldt att övertyga sina kollegor, framförallt från nyckelländerna USA, Indien och Kina, om att ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling inte står i motsats-förhållande till varandra.

Tvärtom. Nyckeln till framgång blir att visa att det är praktiskt möjligt att förena ekonomisk utveckling och klimatsmart omställning.

En framgångsrik klimatpolitik kräver att vi minskar utsläppen av växthusgaser, framför allt koldioxid. Regeringsalliansen har tagit viktiga steg i arbetet med att ställa om svensk elproduktion. Genom att erkänna kärnkraften som en del i framtidens energimix har man förpassat mer än 30 års låsningar inom energipolitiken i Sverige till historien.

Men för att Sverige ska vara ett föregångsland för EU och världen, som regeringsalliansen gärna framhåller, så gäller det inte bara att ställa upp ”världens mest ambitiösa klimatpolitik”. Det krävs också att man går från ord till handling.

Kortsiktigt kommer Sverige de närmsta åren ha tillräckligt med el. Men i ett längre perspektiv kommer behovet av klimatvänlig el att kraftigt öka. Enligt beräkningar från bland andra Kungliga vetenskapsakademien kommer det i framtiden krävas mer – inte mindre – kärnkraft om de uppsatta klimatmålen ska nås. Till exempel ska hela transportsektorn, enligt regeringens mål, vara fri från fossila bränslen 2030 och till stor del ersättas av el.

Faktum är att kärnkraft och vattenkraft i dag är de enda tillgängliga tekniker för att skapa el till rimliga priser utan att bidra till växthuseffekten. Vindkraft och bioenergi har potential och är viktiga komplement, men kommer inte att kunna täcka framtidens ökande elkonsumtion.

På sikt kommer kanske andra energislag bli aktuella, men dessa tar tid att utveckla och det går inte att dröja med att planera för framtidens energibehov. Redan i dag har höga elpriser lett till att svensk industri halkat efter i den globala konkurrensen.

Ett allvarligt tecken på det är att investeringskvoten, det vill säga investeringarna

i förhållande till förädlingsvärdet, sjunker. Investeringar i ökad produktion och produktutveckling har nästan upphört inom delar av basindustrin. Risken är att Sverige utvecklas till en renodlad råvaruexportör i stället för att använda våra rika naturresurser i högproduktiv industri som skapar välbetalda arbeten och välfärd.

Om produktion flyttas till andra länder på grund av att elpriset är för högt kommer dessutom de globala utsläppen att öka. Vare sig miljön eller välfärden tjänar på att svensk industri konkurreras ut och vi i stället blir en exportör av råvaror och energi.

Industrins syn på energifrågan är pragmatisk. För att kunna investera och säkra jobben behövs klimatvänlig el till konkurrenskraftiga priser. Priset på el är inte den enda faktor som påverkar vår konkurrenskraft, men i takt med att globaliseringen utjämnar utbildningsnivån och produktiviteten mellan länder har elkostnaden kommit att bli den viktigaste frågan för basindustrin.

Situationen är brådskande, dels för att koldioxidutsläppen globalt ännu ökar, dels för att investeringar i ny energiproduktion tar tid och den tekniska livslängden för de nuvarande reaktorerna bedöms vara till ända omkring 2020.

Regeringen Reinfeldt bör därför gå vidare och ta nästa steg i förnyelsen av svensk

energipolitik.

För att värna klimatet och jobben är det bråttom att få till stånd de lagändringar som krävs för att produktionen av klimatvänlig svensk kärnkraft kan komma igång.

Kenneth Eriksson

ordförande

svensk basindustris organisation SKGS

(Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons