Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Båtklubbar: Kranar och blötläggningsplatser behövs

Samarbetet mellan stadens båtägare och kommunen har i de flesta fall fungerat bra under alla år. Västerås har hävdat sin ställning som Mälarstad genom väl genomtänkta arrangemang när det gäller båtplatser, mastkranar och uppläggning.

Annons

När den strandnära bebyggelsen behöver utrymme så kommer dock situationen för flera tusen båtägare att förändras avsevärt. Vad bör vi som båtägare ha rätt att vänta oss? Hittills har vi haft god tillgång till mastkranar, pelarkranar och blötläggningsplatser för träbåtar. Vissa kostnadsökningar får vi nog ta, och vissa landtransporter kanske vi också måste underkasta oss. Det får emellertid inte vara alltför dyrt, och landtransporterna får inte störa den allmänna trafiken för mycket.

För att Västerås skall bibehålla sin ställning som Mälarstad, och inte halka efter omgivande kommuner, måste vissa faciliteter finnas kvar för fritt bruk.

Mastkranar har funnits i alla år i hamnen och kunnat användas kostnadsfritt av både båtägare och båtfirmor. Enligt besked kommer kranarna att få vara kvar. Däremot blir situationen ohållbar om man inte kan förvara masterna i ställ i anslutning till kranarna.

Många master är för långa och tunga att lägga ovanpå båtarna och kan inte landtransporteras. Det finns givetvis båtägare som inte vill jobba med masterna och som vill ta kostnaden för att låta båtfirmorna göra jobbet, men alternativ måste finnas.

En båtägare som seglar eller kappseglar aktivt måste ha möjlighet att till en rimlig kostnad kunna göra rent sin botten någon gång per år. Dessutom måste en sjösättningskran finnas för trailerburna båtar vid större kappseglingsarrangemang som SM-seglingar etcetera.

Om pelarkranen kan ställas upp på lämpligt ställe och om alla har möjlighet att använda den så bibehåller man den standard som vi har haft hittills. En allmän kaj måste också vara tillgänglig för att man ska kunna hyra in mobilkranar till ett vettigt pris. I det fall man är hänvisad enbart till båtfirmorna har kommunen skapat en monopolsituation som antagligen strider mot EU:s konkurrensdirektiv och som i varje fall är oacceptabel för både båtägare och de utestängda kranfirmorna.

Beträffande spolning så är giftfärger förbjudna sedan länge. När giftfärgerna togs bort så hänvisade miljömyndigheterna till att man skulle kunna spola av båtarna istället och sen dess har borstsystem som används i sjön utvecklats. Alltså har expertisen gjort den bedömningen att bottenfärgerna nuförtiden inte är nåt problem.

Gissningsvis finns det mer än hundra träbåtar i kommunen. Dessa är oftast att betrakta som kulturföremål och måste behandlas med omsorg. Ett träskrov drar till sig vatten på sommarn och torkar ur på vintern. För att båten ska bli funktionsduglig måste den kanske hänga i kranen över natten och sedan tas över till en speciellt konstruerad blötläggningsplats. Om man inte beaktar detta behov ställs träbåtsägarna inför stora problem: En gammal Petterssonbåt exempelvis får inte sjunka ner så motorn kommer under vatten. Det går inte att täta träbåtar tillfredsställande före sjösättning.

Båtägarna i Västerås kräver:

* Bibehåll mastställen vid mastkranarna

* Sätt upp pelarkranen och skapa kajutrymme för alternativ båthantering

* Se till att blötläggningsplatser finns i tillräcklig utsträckning.

Johnny Meier

Båtsällskapet Lögarängen

Anders Hallgren

Westerås Segelsällskap

Stefan Frankgard

Västerås Motorbåtsklubb

Leif Persson

BK Piren

Jan Eklund

SS Aros

Björn Blomqvist

BK Wega

Thomas Eldeen

BSK Sextanten

Bernt Abramsson

Båtklubbarnas Varv

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons