Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt-Åke Nilsson (FP): Delvis rätt om partier, men fel slutsats

Visst finns skäl för de politiska partierna att ompröva sina arbetsmetoder, som Karl-Erik Andersson uttrycker .

Annons

Men den insikten kanske inte alltid leder till rätt slutsats. Andersson har rätt i att det sker en ökande professionalisering av det politiska uppdraget.

Tomas Bodström var inte partimedlem (S) när han av Göran Persson tillfrågades om att bli ny justieminister. Han blev partimedlem samma dag.

De allra flesta jag mött under mitt nu ganska långa liv som politiskt engagerad drivs av helt andra krafter än att få toppuppdrag. De vill påverka och få till stånd förändringar.

Därför är det så viktigt att alla partimedlemmar kan vara med och forma politiken, inte minst den lokala. Hos Folkpartiet är alla medlemmar välkomna att säga sitt på kommunfullmäktigegruppens möten.

Andersson hävdar att det är liten krets som påverkar partiets strategi och program. Inför valet 2010 slog medlemmarnas fast att Folkpartiets viktigaste frågor inför valet 2010 skulle vara: Ansvarstagande för en stark kommunal ekonomi, en bättre skola och en bättre äldreomsorg.

Utöver Karl-Erik Andersson har jag inte hört någon ha invändningar mot dessa prioriteringar.

Jag tror mig mött en person som direkt efter inträdet i politiken sade sig ha målet att omgående få ett toppuppdrag. I hans fall att ersätta Ulla Persson på uppdraget som stadens ledande politiker. Jag kanske får tillföra Andersson på listan över de som engagerar sig politiskt i första hand för att få toppuppdrag. Det vore tragiskt om det förhöll sig så.

Andersson vill att partierna i större utsträckning ska dela på uppdragen. För Folkpartiet har detta varit ledstjärnan. I nomineringar efter kommunfullmäktigevalet 2010 fick flertalet nöja sig med ett styrelseuppdrag utöver kommunfullmäktige. Ett av få avsteg från denna regel har varit just Karl-Erik Andersson, ändå har han inte varit nöjd.

Andersson tar vidare upp problemet med att det finns en risk att ledande politiker hänger sig kvar på uppdrag i första hand för sin försörjnings skull. Det finns säkert exempel på detta.

Men när Andersson föreslår att uppdraget som kommunalråd ska begränsas till en mandatperiod då tar man sig för pannan. Om Andersson uppfattning skulle ha förverkligas skulle Åke Hillman (S) inte kunnat efterträda Eric Svensson som Kommunstyrelseordförande 1980 eftersom han gudbevars varit kommunalråd de tre föregående åren.

Jag tillåter mig tvivla på att detta varit bra vare sig för det Socialdemokratiska partiet eller för Västerås.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons