Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birthe och Hans Stackegård: Begränsa häxjakten på politiker

Vi upplever i dag, att statsministerns presentation av varje hög politisk befattningshavare startar med, eller i varje fall främst refereras med, listan över tidigare övertramp av svenskt regelverk.

Annons

Meriter, framtida ansvar och eventuellt deklarerade syften och målformuleringar behandlas mycket mer ytligt.

Detta är för allmänheten ganska ointressant, men kan aldrig dräneras bort från mediefloden eftersom det fortfarande ger en sensationseffekt som politisk målbeskrivning inte kan starta hos gemene man.

Vi vill påstå, att det är fullt naturligt, att man hela tiden finner dessa regelöverskridanden i den grupp av människor som man söker och eftersträvar för kandidaturen till höga politiska befattningar - oavsett partifärg! Alliansens lättnader i beskattningen av hushållsnära tjänster syftar ju till att göra dessa tjänster vita.

Se på den tillgänglighet som enligt uppdraget krävs av statssekreteraren: "24 timmar om dygnet. Vid oanträffbarhet anmälan till Säkerhetschefen." Hur kombineras detta med ett privatliv?

Första regeln är naturligtvis, att begränsa privatlivet till det yttersta. Helst inga barn.

I varje fall inte småbarn. Helst inga tidskrävande relationer alls - förutom jobbet. Det är ju helt naturligt, att det är i denna grupp den grå hushålls- och hantverkssektorn har sina kunder. Att klara hemsidan hjälpligt utan att själv finnas på plats är värdefullt.

Det oerhört effektiva tempo, som vallöftena realiserat, kan inte rimligtvis kombineras med pappa- eller mammaledighet och vård av sjukt barn. Det är utopier.

Arbetstrycket leder till ungefär samma lösningar som erfarenheten från näringslivet: Man skapar en egen hastighetsgräns på öppen väg vid +25, det vill säga körkortsgränsen. Man skulle aldrig ha tid till golf. Squash är man utpumpad av efter 20 minuter, inte fem timmar. Man tar aldrig ut full semester.

Det är denna typ av privatuppoffrande statstjänstemän vi behöver och vi får inse, att nästan varje kandidat någon gång har tänjt på de utopilagar som vi har i Sverige. De är gjorda för åtta timmars arbetsdag, inte 15 eller 24. Därför anser vi, att man måste begränsa jakten på politikers lagöverträdelser.

Annars kommer vi att få fel folk på våra politiska nyckelposter. Detta kan inte ske genom att be journalisterna vara snälla. Vi anser att det är KU:s uppgift.

KU bör formulera en kodex för granskning av kandidater till nyckelbefattningar i statsförvaltningen som i princip säger, att KU inte kommer att behandla granskning av personlig bakgrund mer än till exempel tre år bakåt och inte förseelser som inte har en straffskala som innefattar fängelse.

Det är sedan naturligtvis upp till skattemyndighet och annan åklagarmyndighet att bedöma om eventuella uppgrävda historiska affärer skall utredas, men i och med att KU gjort en begränsning i sin policy begränsas medievärdet och statsministern kan välja mera rationellt mellan kandidater.

I linje med ovanstående miljöbeskrivning är det väldigt naturligt att Ulrica Schenström får fullt avgångsvederlag. Om man arbetar i en så oförsonlig miljö och tvingas avgå måste man få näst intill villkorslös kompensation. Efter en avkylande time out är det säkert så, att Schenströms kapacitet skulle komma väl till pass i framtiden på liknande befattning. Detta skulle underlättas av en princippolicy från KU enligt ovan.

Birthe och Hans Stackegård

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons