Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo C Pettersson: Familjepolitikens fel att 16-åringen dog

Annons

Sverige är chockat av dödsmisshandeln på Kungsholmen i Stockholm, natten till lördagen den 6 oktober, då en 16-årig pojke sparkades ihjäl i ett bråk.

Alla frågar sig hur det kunde hända. Hur kunde en förmodat trivial konflikt få så katastrofala - och onödiga - följder?

Dagarna därefter är medierna fulla av förståsigpåares utläggningar om händelsen, varav de flesta går ut på att "vuxenvärlden måste ta ett större ansvar".

Men "vuxenvärlden" är ett luddigt begrepp. Det innefattar så många kategorier av vuxna, från föräldrar och lärare till socialarbetare och polis, att det delade ansvar som anbefalls i praktiken innebär att ingen tar ansvar.

För dem som varit med ett tag, och upplevt framväxten av den starka svenska staten och de svaga svenska föräldrarna under efterkrigstiden, framstår orsaks- och verkansambandet som tämligen klart. Föräldrarna har, av statlig och medial propaganda, bibringats uppfattningen att statens välutbildade

pedagoger är bättre på att ta hand om barn och ungdomar än vad föräldrarna själva är. Och av lagstiftning fått klart för sig att det kan vara brottsligt att - i konfliktsituationer - pådyvla barnen sin egen vilja i avsikt att hindra dem från att begå dumheter.

Resultatet är tydligt. Ungarna har alldeles för lite vuxenkontakt och föräldrarna har tagit flera steg tillbaka i naiv förtröstan på att staten numera har huvudansvaret för barnen. Men statens experter kommer bara in i bilden när

katastrofen redan är ett faktum. Därmed avslöjas, brutalt tydligt, att staten, i praktiken, inte tar något ansvar alls.

Den enda samhällspart som både vill och kan ta det ansvar som krävs är föräldrarna. Därför måste familjelagstiftningen från 1971, då sambeskattningen avskaffades och processen mot kollektivistisk barnomhändertagande på dagis och i statsskolan inleddes, backas och den statliga och mediala propagandan byta budskap, från föräldrarnas odugliga amatörmässighet till deras livsviktiga betydelse för sina barn!

En 180-gradig omsvängning, med andra ord.

Bo C Pettersson

styrelseledamot i föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons