Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Wallerstig: Är folkhemmet en historisk myt?

Annons

"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade och inga tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet".

Så lät det när Per Albin Hansson just denna dag för 80 år sedan höll sitt klass-iska tal om det svenska folkhemmet i andra kammarens remissdebatt.

Det svenska folkhemmets politiska, ekonomiska och sociala verklighet har därefter varit ett lika kärt som omstritt debattämne.

Författare, konstnärer, akademiska forskare och politiska potentater av alla kulörer har känt sig kallade att ge sin syn på vad som egentligen döljer sig bakom folkhemmets fasader. Blev resultatet klassamarbete eller konfrontation mellan olika samhällsgrupper? Hur har folkmajoritetens intressen och levnadsvillkor påverkats? Är det över huvud taget historiskt motiverat att tala om ett svenskt folkhem?

Vänsterkritiker har karaktäriserat folkhemspolitiken som socialdemokratins största illusionsnummer. Jan Myrdal, den myndige men inte alltid omdömesgille polemikern, hävdar att folkhemmet var en konservativ vision som övertogs av socialdemokraterna: "Den dröm som drömdes åt oss blev vår döds dröm".

Har arbetarklassen fått nöja sig med smulorna från de rikas bord? Har klass-samarbete, opportunism, svikna ideal och kraftlös socialreformism blivit resultatet av Per Albins och socialdemokraternas folkhemspolitik? Eller är det en av historiens många myter?

BO WALLERSTIG

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons