Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Wallerstig: Vi gjorde så gott vi kunde under andra världskriget

Den här sommaren är det 70 år sedan andra världskrigets utbrott. När Sveriges handlande under krigsåren 1939-45 diskuteras så låter det ofta så här:

Annons

Svenskarna var fega ynkryggar som kröp för Nazityskland. Utan den stora exporten av svensk järnmalm och kullager hade Hitler förlorat kriget långt tidigare.

För att inte tala om permitteringstrafiken, som innebar att över två miljoner tyska soldater och enorma mängder vapen och ammunition åren 1940-43 kunde transporteras på svenska järnvägar mellan Tyskland och det ockuperade Norge.

Att samlingsregeringen under Per Albin Hanssons ledning vid flera tillfällen krökte rygg inför hotet från den tyska krigsmakten är odiskutabelt. Man lyckades dock uppnå det uppsatta målet, som stöddes av det stora flertalet svenskar: att hålla landet utanför krigets fasor.

När det gäller stödet till de nordiska grannländerna, så är den negativa bilden av Sveriges agerande direkt felaktig:

• Närmare 9 000 svenskar ställde upp som frivilliga till Finlands försvar under vinterkriget 1939-40.

• Stödet med pengar, vapen, kläder, livsmedel, medicin med mera till Finland var så omfattande att flera ekonomer varnade för negativa effekter på hela den svenska ekonomin.

• Cirka 40 000 finska barn fick omsorg och fosterhem i Sverige under krigsåren.

• Vi tog emot 50 000 finska flyktingar

under de sista krigsmånaderna, då de retirerande tyska arméerna gick skövlande fram i Finland.

Också Norge och Danmark fick ett omfattande stöd från det ”neutrala” Sverige. Det handlade även här om pengar, vapen, mat, mediciner och annat.

Sverige ställde – trots knappa resurser – upp så gott det kunde. Det ska vi vara stolta över!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons