Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgerlighetens åsikter spretar åt alla håll

Annons

Inför förra valet bjöd Alf Svensson de andra borgerliga partiledarna på middag. De åt marulk. Syftet med middagen var att försöka hitta en gemensam familjepolitik och bli överens i skolfrågorna. Detta lyckades de emellertid inte med. Men marulken åt de upp. "Det var allt", summerade Alf Svensson resultatet.

Nu är det dags igen. Den här gången är det Maud Olofsson som bjudit in de borgerliga kollegorna till sitt hem för att diskutera om det går att forma en gemensam politik, något som de hittills saknar. En sak är de dock överens om. De vill ha regeringsmakten. Både moderaternas Fredrik Reinfeldt och centerns partisekreterare Jöran Hägglund har sagt att ett maktskifte är ett självändamål. Och vi som trodde att politik handlade om att skapa ett bättre samhälle, inte att makten hade ett egenvärde!

Det naturliga vore givetvis att först undersöka förutsättningarna för en gemensam politik, och sedan diskutera en eventuell regeringssamverkan. För när makten i sig blir viktigare än politikens innehåll leder det fel. Vi minns förra gången som Sverige styrdes av en moderatledd regering. Interna motsättningar, handlingsförlamning och ekonomiskt vanstyre är hårda ord, men knappast en överdrift för att beskriva den regeringsperioden. Det kan inte bättre illustreras än med kristdemokraternas vårdnadsbidrag som drevs igenom trots statsfinansiell kris och 500 procent i ränta.

Kommer de borgerliga partierna lyckas bättre med att sy ihop en gemensam politisk den här gången? Vissa saker är de överens om. De vill alla i varierande grad försämra villkoren för sjuka och arbetslösa. Med en borgerlig regering får vi ett kallare Sverige med större klyftor mellan människor.

Men på många viktiga områden är det högst oklart vilken politiken en borgerlig regering skulle föra. Det spretar åt alla håll. Moderaterna och kristdemokraterna leder skattesänkarligan och vill sänka skatterna dubbelt så mycket som folkpartiet och centerpartiet. Moderaterna låter de sjuka och arbetslösa betala, medan folkpartiet och kristdemokraterna mörkar vem det är som ska betala deras skattesänkningar.

I de stora avgörande välfärdsfrågorna finns det många frågetecken om hur en borgerlig regering skulle agera. Att samtliga borgerliga partier vill ta bort maxtaxan på dagis, som betytt mycket för att stärka barnfamiljernas ekonomi, är klart. Kanske kommer kristdemokraterna trumfa igenom ett nytt förskolefientligt vårdnadsbidrag? Vilken politik gäller för barnbidraget och föräldraförsäkringen? Moderaterna säger nej till höjt tak i föräldraförsäkringen, medan kristdemokraterna och centerpartiet säger ja. Vilka besked har partierna att ge väljarna när det gäller betygen, skolpeng, Nato, biståndet och landstingens framtid? Åsikterna spretar åt alla håll. Listan kan göras längre.

Inför valet 2002 sade Lars Leijonborg: "?det finns principer som är orubbliga. Folkpartiet kommer inte att backa när det gäller taken i socialförsäkringen, vi accepterar inte att biståndet sänks och vi går inte med på några bakslag i jämställdhetspolitiken."

Gäller dessa "orubbliga principer" fortfarande för Lars Leijonborg och folkpartiet?

Maud Olofsson har lovat att bjuda sina borgerliga kollegor på hembakt hälsobröd. Kanske blir det som med marulken. Den gemensamma politiken uteblir. Man äter upp brödet. Det är allt.

Det är en sak att äta middag tillsammans. Det är en helt annan sak att styra Sverige.

AGNETA KARLSSON

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons