Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortglömd grundlagsfader

Annons

En av Sveriges mer betydelsefulla politiker genom alla tider föddes i Kumla socken norr om Tillberga. Han gick i skola i Västerås, läste i Uppsala och återkom till Västerås för arbete på skolan och på stiftet. Drygt 30 år senare blev han grundlagsfader.

Han var en av de mest inflytelserika när Sverige reste sig ur det kungliga enväldet och 1719 fick en för sin tid unikt fri författning med riksdagen i

centrum. Hade han lämnat efter sig sina idéer om styrelseskicket på något av världsspråken hade han och några av hans generationskamrater i dag varit med i läroböckerna i både statskunskap och världshistoria. Men nu är han en icke-person i sitt eget land.

Jag slog i Nationalencyklopedin på hans efternamn Molin, och hittade: en inbrottstjuv, en halvnazistisk tidningsman, en revyförfattare, två riktiga författare (Pelle Molin med Ådalens poesi och tv-kände Lars Molin), en skulptör (som är med för att han gjort staty av Karl XII), två konstnärer till, två ministrar från vår tid, och en trädgårdsskribent. Men Lars Molin från Kumla i Västmanland, domprost, professor, riksdagsman och grundlagsfader, är i Nationalencyklopedin utraderad ur historien.

Det är typiskt. De som skapade frihetstidens författning lade

- utan att själva ana det - ut ett par av de grundstenar som dagens svenska demokrati vilar på. I riksdagen som vi ser den i dag, med utskotten, den obegränsade initiativrätten, propositionsordningarna vid beslut och framför allt beslutanderätten över lagstiftning och statsfinanser, syns tydliga spår av riksdagen som den blev när Lars Molin och andra satte punkt för kungadiktaturen och gjorde regeringsledamöterna till riksdagens förtroendemän.

Likheterna beror inte på att dagens riksdag skulle vara omodern i sitt arbetssätt. Tvärtom, frihetstidens riksdag var oerhört långt före sin tid. Detta hade

aldrig blivit möjligt utan Lars Molin och en handfull andra framsynta och handlingskraftiga män. Men för de nyskapande grundlagarna har de i historieskrivningen för det mesta fått bara otack. I skolorna har deras namn knappt nämnts.

En orsak är att Lars Molin och ett par av de andra dog kort efter den historiska insatsen. Vidare utformades det världshistoriskt unika experimentet med en i praktiken republikansk och riksdagsbaserad författning av en liten krets diktaturmotståndare som fått nog av Karl XII:s metoder men måste uppträda mycket diskret så länge den gamla regimen var kvar.

Alla skriftliga förarbeten till 1719 års grundlag är försvunna. Det första utskottsbetänkandet, som blev omarbetat för att ytterligare stärka riksdagen, finns inte heller kvar. Men så mycket är klart att landshövding Per Ribbing i Uppsala var ledande i både maktspelet för att bryta enväldet och i några års tysta förberedelser för en riktig grundlag. Klart är också att Lars Molin hade en mycket central roll, i prästeståndet och hela riksdagen, när författningen så tydligt kom att sätta riksdagen i centrum och inte gav en så stark ställning för de främsta rådsherrarna som Per Ribbing nog först tänkt sig.

Hur kunde en pojke från Kumla i Västmanland med åren nå sådant inflytande? Han var uppenbarligen ovanligt begåvad, och för sin tid ovanligt bildad. För övrigt förstod han sig också på affärer och blev en rik man. Efter utlandsstudier blev han professor och kyrkoherde i Tartu bara ett år efter sin prästvigning. Han var bara sju år vid universitetet i svenska Estland, men lärde sig predika på estniska. Sedan blev han både teologiprofessor och domprost i Uppsala, med viss lutning åt pietistisk fromhet.

Många andra i den ställningen på den tiden tog kunglig diktatur för en självklarhet. Men inte Lars Molin! Han själv, och det han skapade, har genom århundraden förargat dem som ser historien genom rojalismens eller ämbetsmannamaktens glasögon. Till båda dessa synsätt hör att nedvärdera riksdagen. Men dessa synsätt har blivit dominerande, det är därför Lars Molin saknas i Nationalencyklopedin.

Uppslagsböcker i Sovjet kunde förvandla betydande personer till icke-personer som inte fick en rad. I Sverige har detsamma hänt med västmanlänningen Lars Molin, född 1657, grundlagsfader 1719-23, död 1723.

Åke Wredén

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons