Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bultande hjärtan på arkiven

Annons

Det gamla är inget att prata om! Och när jag dör ska alla brev och papper brännas efter mig.

Så säger många gamla. När minnena gör ont biter många äldre ihop om sitt förflutna. Det hjälper inte hur barn och barnbarn ber och bönar. Människor må göra vad de vill med sina minnen, tiga om dem, försöka glömma. Bara de kunde hejda sig en stund: inte bränna breven, dagböckerna, fotografierna. Det kommer nya generationer som vill veta sin historia - och som har rätt till den.

När barnen är små och livet lutar i kurvorna av bara farten finns sällan plats för det som varit. Man slukas av nuet och framtiden, det är sunt och förmodligen inbyggt i arvsmassan på oss.

Sen flyger backspeglarna upp i synfältet! Någon gång i tredje åldern. Fast vi kanske aldrig hade trott det. Vi drabbas av frågor om oss själva som kräver svar. Har vi tur finns någon kvar att fråga. Men sannolikt har vi begravt dem för längesedan och vi står där och säger som alla andra har sagt: "varför frågade jag inte mer när de levde".

Då återstår arkiven. Det låter dammigt; långa korridorer och tjänsteandar med lätt hasande gång. Men arkiven är numera överbefolkade mötesplatser där hjärtan bultar i kapp. Släktforskningen har nått All time high. På internet finns en hel värld av hjälpmedel för släktforskare. Och går man ned i släktforskarrummet i stadsbiblioteket i Västerås eller åker till det fantastiska Landsarkivet i Uppsala, där Västmanlands kyrkoarkiv, domstolsarkiv, kriminalvårdsarkiv, barn-morskedagböcker med mera finns, sitter människor i rader böjda över läseapparaterna.

Många hjässor är grå. De läser mikrofilm från kyrkoarkiven och under läsesalens tysta täcke myllrar historiens människor, föds, flyttar, gifter sig, dör. Släktforskarna kliver in bland hemmansägarna, statardrängarna, pigorna och alla de "oäkta" barnen i sitt förflutna, följer emigranterna över havet, halar in sina rottrådar en bit i taget, skapar sin egen historia.

Visst kan vi fascineras över kungar och krig. Men privathistorien, den vanliga människans historia kan sluka oss hela. Tv-programmet Din släktsaga med sina höga tittarsiffror har fått sällskap av radions nya program Släktband i P 1. Det är fantastisk underhållning, lärorikt och meningsfylld.

Vi ska alla bli historia, representanter för vår egen tid. Förhoppningsvis! Dokumenten från 1500talet är fullt läsbara men videofilmerna som vi tog när barnen var små håller inte att lagras. Inte ljudbandet med mormors röst, inte ens cd-skivorna med familjebilderna. Allt måste ständigt kopieras om till nya, moderna medier - obs! med 5-10 års mellanrum! Det rekommenderar arkivproffsen. De privata e-breven, skriv ut dem, eller bränn ned filerna på cd. Även de svåra, penibla handlingarna. Lika lite som vi vill vara utan östtyska Stasis arkiv eller Säpos, lika lite vill vi som privatpersoner stå utan de brev som berättar om sveken, saknaden och sorgen i familjen. Försegla dem för all del. "Öppnas efter min död." Men släng dem inte.

I dag är det Arkivens dag. Sänd arkivarierna en tanke. De hasar inte i korridorerna. De springer som hundrameterslöpare för att rädda vår lättflyktiga, digi-tala samtid till framtidens forskning.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons