Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cancervården måste vara lika i hela landet

Annons

Bristerna i svensk cancervård har fått stor uppmärksamhet i medierna på senare tid. Reportagen visar på ett upprörande sätt hur patienter tvingas vänta orimligt länge på behandling.

Dessa enskilda öden som drabbat cancerpatienter i vårt land pekar på en sak: Det är stora skillnader i svensk cancervård beroende på var i landet den ges. I ett landsting fungerar vården bra, men i ett annat nekas patienterna livsviktig behandling och i ett tredje landsting nekas patienterna smärtstillande behandling i livets slutskede.

I själva verket är det missvisande att över huvud taget tala om någon svensk cancervård. Vad som står till buds är en brokig skara landstingscancervård. Variationerna är så pass stora att patientens rätt till vård huvudsakligen avgörs av vilket landsting hon eller han tillhör.

I Stockholms län hänvisas döende cancerpatienter till en vårdkö när de söker smärtstillande behandling. Denna vårdkös beräknade väntetid är ofta längre än den beräknade återstående livslängden för patienterna.

Samtidigt erbjuds, med socialdemokraternas goda minne, utländska patienter cancervård i det lands-tingsägda bolaget Stockholm Care AB. Att vara cancerpatient i Stockholm påminner därför om villkoren för medborgarna i det gamla Östeuropa. Endast utländska medborgare med hårdvaluta välkomnades till de förnämsta butikerna. Enda skillnaden mot dagens Stockholm är att det som sker nu sker med livet som insats. I stället för förnäma butiker är det delar av cancervården som reserveras för dem som har råd.

Vi menar att cancerpatienterna bör ges en nationell rättighetskatalog. Skillnader föranledda av huruvida patienten bor i Ystad, Västerås eller Gällivare ska inte vara tillåtna. Än mindre om man är en förmögen utlänning eller inte.

Tyvärr utgör inte cancervården det enda exemplet på orättfärdiga skillnader mellan landstingen. Tvärtom. Det recept som då oftast skrivs ut av politiker, medicinsk profession och patienter är nationell samordning. Anslaget är välkommet, men tyvärr alltför fragmenterat. Samordningen gäller enbart en enskild medicinsk specialitet. Helhetsgreppet om svensk sjukvård saknas.

Vi fruktar att en nationell cancerplan blir en papperstiger om inte det samlade ansvaret för sjukvården förstatligas. Därför lägger vi i höst fram en proposition till den moderata arbetsstämman med förslag på att landstingen ersätts med en statlig finansiering. Själva sjukvården får mer än gärna drivas av någon annan än staten, men den solidariska finansieringen och helhetsansvaret bör vara statens.

Cancervården är en nationell angelägenhet. Den får inte vara beroende av tillfälliga politiska prioriteringar i varje enskilt landsting.

Henrik Hammar

Christer G Wennerholm

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons