Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl-Olov Persson (KD): Journalisternas kampanj mot Eritrea

Drevet mot Eritrea tilltar, Muf:s ordförande vill till och med att Sverige skall förklara Eritrea krig. Journalister och politiker, som yttrar sig verkar vara helt historielösa. De vet tydligen inte om att Sverige redan för krig mot landet.

Annons

Under 30 år krigade Etiopien mot grannlandet Eritrea. Sverige gjorde gemensam sak med Etiopien. När kommunisterna med Mengisto i spetsen, tagit makten över Etiopien stöddes landets armé med vapen och ammunition av Ungern, Östtyskland och Tjeckoslovakien. Angola och Kuba, två marxistiska enpartistater, och Nordkorea, den kanske allra värsta kommunistregimen stöttade Etiopien med soldater. Dåvarande Sovjetunionen ställde upp med hela sitt vapensystem, bland annat stod landet för flyg och stridsledning i det blodiga kriget. Libyen och – hör och häpna – Sverige stöttade den etiopiska diktaturen med pengar och livsmedel som gick till lön till soldaterna medan det egna folket fick svälta.

Med hjälp av Sverige och alla dessa diktaturer växte den etiopiske armén i styrka till att bli den största i hela Afrika. Denna mäktiga krigsmaskin fick det lilla eritreanska folket kämpa mot, utan stöd från några andra länder. Trots det massiva motståndet, med enorma offer i människoliv och lidande vann eritreanerna ändå till sist sin frihet.

När eritreaner, som flytt till Sverige, skulle fira sin nya självständighet inbjöds jag att tala. På ett överfullt Sergels torg framförde jag en hälsning från Sveriges biståndsminister Alf Svensson. Jag läste upp den direkt från hans papper. Han var inriktad på att ge stöd och hjälp med uppbyggnadsarbetet.

Det blev inte mycket med stödet till Eritrea. Efter krigsslutet besökte UD-s representant, Ann Wilkens, Eritrea för samtal med president Issaias Affwerki. I den mån Ann Wilkens är representativ för UD är det mycket illa. Närmast avvisande inledde hon med frågan ”vad vill ni ha för bistånd”?

Issaias svarade: ”Vi söker inte bistånd. Slipper vi bara mobilisera våra ungdomar för att skydda våra gränser så klarar vi av att själva bygga upp vårt land med egna resurser. Vi vill bara ha vänner att föra samtal med”

När Issaias svar blev känt på biståndsdepartementet bröts löftet om stöd till

Eritrea. Det gick några kronor till Evangeliska fosterlandsstiftelsen mission som EF tvingats lägga på is när Etiopien invaderade – det var allt.

Året efter det Etiopien tvingats dra sig ur Eritrea, genomförde Eritrea en folkomröstning.

98 procent röstade för ett självständigt Eritrea. Jag var med som valövervakare.

I samband med besöket intervjuade jag flera ministrar. Jag frågade – när planerar ni ert första parlamentsval? – om fyra år blev svaret. När jag hävdade att valet borde ske tidigare blev svaret att det tog 400 år för er att införa demokrati, då får ni acceptera att det tar fyra år för oss!

1995 fanns ett färdigt förslag till konstitution och det första valet planerades till året därpå. Men, det blev inget val. Etiopien började ett nytt krig mot Eritrea och valet måste skjutas på framtiden.

FN fick i uppdrag att fastställde gränserna mellan länderna, men Etiopien vägrade att lämna de delar som ockuperats. Sverige hördes inte kritisera Etiopien och biståndet till Etiopien fortsatte att flöda.

För ”rättfärdiga” politiker och journalister gäller det bara att ha rätt opportunistiska uppfattning.

Vad har Sverige för moralisk rätt att anklaga ett land, som vi inte ens vill föra samtal med. Skall Sverige ha någon möjlighet att påverka till en demokratisk utveckling och till att Dawit Isaak släpps fri krävs det att vi visar respekt för ett jämbördigt Eritrea.

Carl Olov Persson

Tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons