Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cecilia Asp: Politiker behöver lyssna på oss patienter

Stress i psykiatrin drabbar patienter

Annons

Arbetsmiljön i psykiatrin får kritik

I augusti skrevs jag in på sluten psykiatrisk avdelning 94 i Västerås. Detta på grund av fara för mitt eget liv i ett maniskt tillstånd i min bipolära sjukdom. Jag hade även självmordstankar och självmordsplaner.

Detta var min första inläggning någonsin så jag visste inte riktigt vad som väntade mig. Då jag har en familj och släkt med sjuksköterskor, skötare, chefer inom vård och omsorg samt landsting är jag ändå ganska införstådd om vad som komma skall och har koll på mina rättigheter. Jag anser att med denna text kan ni politiker få en mer nyanserad och faktabaserad debatt ur patientperspektiv.

Det är bara cirka en månad sedan jag blev utskriven och tack vare den hjälp jag fick som inskriven mår jag ganska tillfredställande i dag. Däremot saknades vårdande samtal enormt. Jag hade personligen inget stort behov av det men andra uttryckte sitt missnöje med ord som förvaring.

Att det inte fanns tid för sjuksköterskorna med vårdande samtal insåg jag ganska snabbt. Jag insåg också att jag snällt fick vänta på min sömnmedicin då den stackars sjuksköterskan, som var ENSAM, skulle delegera medicin på flera avdelningar till natten. Även här uttrycktes ett missnöje, nämligen att som patient få vänta till sist.

Den enda problematiken jag blev uppretad på var medicindelegeringen. Dagligen fick jag upprepande gånger berätta hur jag tog min behovsmedicin.

Det ville inte fungera ordentligt alls. Min medicinordination på kvällarna kontrollerade jag noga och vid flertalet tillfällen stämde det inte.

Mänskligt att fela? Stress? Som patient skiter jag i vilket. Jag ska inte behöva kontrollera min medicin när jag ligger inne på en låst avdelning.

Men så kom en kväll jag fortfarande inte kan glömma. Jag fick felaktigt antal milligram på min kvällsmedicin och sjuksköterskan vände sig om mot mig nästan direkt när hon delat ut medicinen. Hon hade förstått att hon gjort fel.

I hennes ansikte såg jag en uppgivenhet som jag inte sett hos henne förut och när hon bad om ursäkt såg jag hur stressad hon var. Den arbetsmiljön är inte okej. Jag lugnade henne med att hon kunde hämta resten när hon delat ut all medicinering. Hon log och tackade.

Jag är övertygad om att när man arbetar som sjuksköterska vill man måna om sina patienter. Man vill finnas där med omtanke och medicinsk hjälp. Men att göra det med den arbetsmiljön är under all kritik.

Om jag som patient märker av det så får jag knappast en god miljö att tillfriskna i. Hur blir det då för oss patienter i längden? Jag vill däremot poängtera att jag, trots allt, blev väldigt bra bemött under min inläggning och alla som arbetade med mig där ska ha ett varmt tack.

Jag behöver inte ens gå in detaljrikt i att sjuksköterskorna ska ha högre lön. Den debatten har förts så länge att det redan borde ha verkställts.

Schemaläggning och arbetsmiljön går hand i hand med oss patienter och måste lösas. Jag som patient har rätt till mina sjuksköterskor när jag behöver dem och inte få vänta på medicin när de har uppdrag på andra avdelningar medan jag sitter och skakar med ångest och själmordstankar.

När ni politiker inte bemöter denna personal på det sätt som de så väl behöver blir jag som patient lidande och det kan, på grund av min diagnos, leda till att jag tar mitt liv. Är det något som känns bra att ha på era axlar?

Kära politiker. Ni plåstrar om stora blödande sår som behöver rejäla stygn för att överleva. När ni inte tar hand om personalens önskemål tar ni heller inte hand om oss patienter.

Så vid mitt nästa skov bjuder jag gärna med er att sova på galonmadrassen med grova sömnproblem och försöka jaga sjuksköterskor för sömnmedicin mitt i natten. Ni kan även få vara med när jag löper efter min sköterska och medicinering när jag skakar av ångest med självmordstankar.

Ni SKA ta hand om sjuksköterskorna och övrig personal. Ni SKA skapa en bra arbetsmiljö och bemöta deras önskemål.

Ni SKA lyssna på oss patienter. Det är ert uppdrag och framför allt så är det så ni räddar liv!

Cecilia Asp

patient som lever med bipolär sjukdom typ 1

Läs också: Replik av psykiatrisjuköterskor

Så gör vi jobbet inom psykiatrin mer attraktivt

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons