Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Centerkrav om rovdjur känns som ett hån

Artikeln ”Länsstyrelser nyckel för god rovdjurspolitik” anger grundtesen ”skapa förutsättningar för livskraftiga rovdjursstammar” men glömmer konsekvenserna för dem som drabbas.

Annons

Centerns krav på 50 miljoner kronor för att ”hantera rovdjursförvaltningen” känns som ett hån mot dem som drabbas när beräkningar av LRF, vargfakta med flera kommer till en stängselkostnad om 5,1 miljarder kronor för anläggning respektive 1,5 miljard kronor per år för underhåll av stängsel för att ”skydda Sveriges får”.

Då finns ändå ingen lösning för nötkreatur, fäboddriften, hundar eller alla övriga tamdjur. Inte heller för utrotningshotade vilda arter som är helt beroende av betesmiljöerna. De beräknade stängslen benämns inte rovdjurssäkra längre, de kallas rovdjursavvisande enligt Viltskadecenter.

Artikelns slutsats om ”en förvaltningsmodell som tar hänsyn till såväl naturvårdsintressen som intressen från djurägare och andra berörda i områden med rovdjur” känns bedräglig när man fortfarande inte har gjort någon konsekvensutredning för hur andra arter eller hur ekonomiska, sociala och kulturella verksamheter påverkas av ”rovdjursförvaltningen”. En sådan vågar man kanske inte göra eftersom den skulle avslöja att den svenska rovdjurslagen, de svenska myndigheterna och media inte har beaktat de grundläggande kraven i Konventionen om biologisk mångfald, varken den paragraf som användes för att motivera rovdjurslagen eller de hänsyn som krävs när man ska rädda en art.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons