Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chiracs hotande självmål om EU:s grundlag

Annons

Nej-sidan har fått ökat stöd inför folkomröstningen om EU:s grundlag.

Foto: Pressens Bild

När president Chirac på den franska nationaldagen den 14 juli förra året meddelade sitt beslut att år 2005 låta sina landsmän i en folkomröstning uttala sig om förslaget till en ny grundlag för EU, hade han all anledning att tro att ja-sidan skulle hemföra en klar seger. Datumet fastställdes så småningom till den 29 maj i år. De första opinionundersökningarna, den l0 respektive den 24 september, verkade bekräfta hans optimism. I den första erhöll ja-sidan 60 procent av rösterna mot 40 procent för nej. I den andra hade skillnaderna ökat till 64 mot 36.

Ytterligare ett lugnande besked kom den 1 december från det franska socialistpartiet efter en intern omröstning: 59 procent av deltagarna gav den föreslagna grundlagen sin välsignelse.

I mitten av mars i år visade emellertid en ny opinionsundersökning att en dramatisk omsvängning bland väljarna ägt rum, som chockerade det politiska etablissemanget såväl inom som utom Frankrike. Mätningen publicerades den l6 mars i tidningen Le Parisien. Den angav att EU-skeptikerna hade passerat sina motståndare: de förstnämnda fick nu 51 procent mot 49 procent för de senare. Flera därpå följande enkäter bekräftade detta sensationella resultat. Den 23 mars hade sålunda nej-sidans försprång ökat till 55 procent mot ja-sidans 45 procent. En närmare analys visade dessutom att de som bytt sida från ja till nej, hörde hemma såväl i det borgerliga lägret som bland vänsteranhängarna. I den förra kategorin var nej-sägarna visserligen fortfarande i minoritet (41 procent), medan vänsterfolket utgjorde 58 procent.

Man frågar sig givetvis vilka de bakomliggande skälen kan ha varit. Svaren varierar inte oväntat beroende på vem eller vilka som lämnar dem. För president Chirac - jasidans främste företrädare - och hans regering var dessa siffror naturligtvis förfärliga kallduschar, vilket inte hindrade dem från att i diverse intervjuer i massmedia göra allt för att minimera dem. Man hävdade bland annat att nej-sidan länge dominerat debatterna, vilket de naturligtvis i efterhand beklagade, men regeringen hade dock gott hopp om att inhämta försprånget tack vare intensiva informationskampanjer under de två månader som återstår till den 29 maj.

Hur angelägen president Chirac är att få fram detta budskap, framgick exempelvis under det officiella statsbesök han i slutet av mars avlade i Japan. I sina anföranden till sina japanska värdar lyckades han få in några korta uppmaningar till sina landsmän: dessa borde rösta ja, eftersom detta vore "i Frankrikes och Europas intresse", råd som säkerligen förvånade många av hans japanska åhörare! Nej-sägarna är en mycket heterogen skara med de mest skiftande motiv för sitt ställningstagande. En ganska stor andel av dem kan betecknas som "allmänt misstänsamma till Europa", eftersom de befarar att EU väsentligt skulle inskränka på Frankrikes nationella oberoende genom att besluten på ett flertal områden skulle flyttas från Paris till Bryssel.

En yrkeskategori bland vilken nej-sidan har ett stort övertag, är de franska jordbrukarna. Dessa har hittills kunnat glädja sig åt betydande subventioner från EU. Numera är de mycket oroliga för att detta stöd i framtiden skall minska, bland annat till följd av bidragskrav från de nya EU-länderna. De glömmer emellertid då bort att de 10 miljarder euros som de för närvarande uppbär varje år som bidrag, är garanterade till år 2013.

Ett långsamt men säkert ökande missnöje bland väljarna mot regeringens ekonomiska och sociala politik tog sig under mars uttryck i talrika gatudemonstrationer, genom förda av flera löntagarorganisationer, av järnvägsanställda, lärare och elever på högstadiet och gymnasiet. Bland demonstranterna fanns också en del av de nära 2,5 miljoner, motsvarande l0 procent av den arbetsföra befolkningen, som i dag är arbetslösa.

Betyder detta sammantaget att de senaste opinionsundersökningarnas resultat kommer att bestå till den 29 maj med de oöverskådliga konsekvenser, som detta skulle få för Frankrike men troligen också för alla EU-länder? En sådan hypotes kan i nuläget inte anses vara realistisk. Man kan notera att tveksamheten är stor bland många av de tillfrågade. Det är sålunda endast 48 procent, som i nuläget är säkra på att över huvud taget rösta. 3l procent av dessa har inte angivit för vilken sida de ämnar lägga sin röst, och nästan lika många har tillstått att de vid en senare tidpunkt kan tänkas ändra uppfattning.

Det finns alltså fortfarande hopp för EU-fördragets tillskyndare.

Hans Ytterberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons