Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Clas Lundberg: Satsa på järnväg och snabbtåg

Det finns ett fotografi som man osökt kommer att tänka på när man läser VLT:s ledarartikel om snabbtågen, och den togs för 100 år sedan.

Annons

 Ett antal långskäggiga, medaljbehängda gubbar står uppradade i SJ:s Plenisal på Stockholm C.

De har just mottagit Kunglig Majestäts hedersbetygelser. De har just slutfört Sveriges mest spektakulära infrastrukturprojekt, Malmbanan, under budget och på utsatt tid.

Långt över polcirkeln, i vildmarken hade man byggt broar, sprängt tunnlar, anlagt spår, lagt kraftig räls, byggt kraftverk och elektrifierat. På den tiden var detta ny och oprövad teknik. En oerhörd satsning för ett litet fattigt land i Europas utkanter.

Malmbanan står fortfarande för merparten av de tonkilometer som fraktas på de svenska järnvägarna.

Snabbtågen av kontinentalt snitt kräver raka spår för att uppnå mycket höga hastigheter. Man måste därför bygga långa tunnlar och broar och framför allt ta mycket mark i anspråk. Det är en av de viktigaste orsakerna till de höga investeringskostnaderna.

Sverige har dock fortfarande resurser för att göra om samma prestation som vi gjorde för 100 år sedan. Vi har här i Västerås utvecklat en unik snabbtågsteknik som inte alls kräver samma enorma infrastrukturkostnader som dem på kontinenten. Lösningen är det Gröna Tåget som är utvecklat för nordiska förhållanden och kan komma upp i hastigheter nära 300 kilometer i timmen på spår som klarar betydligt snävare kurvradier än kontinentens snabbtåg.

Självklart måste nya spår byggas och järnvägen måste på nytt prioriteras när oljan sinar och miljön hotas. Det skulle också innebära flera nya jobb i Västerås.

Tiden rinner i väg. Det är bråttom. När får vi se nästa fotografi med nya unga glada ansikten i SJ:s Plenisal?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons