Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dan Karlsson (V): Gör inte politik av medicinska bedömningar

Annons
Råd med vård. Skall jag som politiker besluta om vilka smärtsamma åkommor som man skall få hjälp med i Västmanland? undrar Dan Karlsson. foto: scanpix

Landstinget Västmanland har sedan i juni i år ägnat mycket möda åt något man kallar öppna prioriteringar. Han någon hört talas om detta? Vad är det? Som ersättare i landstingsstyrelsen fick jag under två dagar i månadsskiftet september-oktober ta del av flera hundra förslag till besparingar som verksamheterna tagit fram. Många av dem är genuint politiska frågor. Andra är ren verkställighet (exempelvis prenumeration på tidskrifter, knappast en styrelsefråga).

Mycket av detta har varit bra och nödvändigt men, och här blir jag mycket betänksam, många förslag har handlat om ransonering av landstingets verksamhet inom det medicinska spektrat.

Medicinska bedömningar tycker inte jag är politiska frågor. Exempel på förslag var huruvida man skall kalla in hjärtpatienter för kontroll en gång per år eller vartannat år. Skall jag som politiker avgöra detta? Är det jag som politiker som skall bedöma behandlingars evidens och relevans? Och ännu värre, skall jag som politiker besluta om vilka smärtsamma åkommor som man skall få hjälp med i Västmanland och vilka man ska sluta att bry sig om?

Ett av förslagen var att upphöra att behandla vattenbråck i pungen för män, en åkomma som ger daglig smärta. Birgitta Andersson (C), landstingsråd från Köping, förklarade att i hennes grupp tyckte man att vi borde ge männen denna lindring även fortsättningsvis. För detta tackar jag henne eftersom jag är man och kanske kan råka ut för detta. Jag tyckte redovisningen var absurd.

Andra förslag på ransonering var att upphöra med att behandla ljumskbråck, sluta operera korsband, åderbrock, nyckelbensfrakturer och bukplastik. Detta är bara några exempel på de förslag som lagts och som man uppenbarligen från tjänstemannahåll anser att politiker skall besluta om. Uppe till beslut var även cancervård och vård av andra allvarliga sjukdomar.

Argumentet för att ransonera vården på detta vis var att landstinget inte har råd att hjälpa alla. Men om detta får fortsätta kommer man med de små stegens tyranni att urholka den service som landstinget ger medborgarna. Allt fler åkommor som ger patienterna mer eller mindre smärta kommer att ignoreras med argumentet att landstinget inte har råd och att det är politikerna som beslutat detta.

Vart leder då detta? Medborgarnas behov kommer inte längre att styra vården. Den damm mot orättvisa som vi så stolt talat om som ”vård efter behov” kommer att ge vika och allt fler behov kommer att ignoreras. Otillfredsställda behov öppnar för en försäkringsfinansierad vård. Den som har råd tecknar tilläggsförsäkringar, men den som har det knapert blir utan hjälp. Sjukvården blir ojämlik och de stolta orden om ”vård på lika villkor” slås i spillror.

Är detta en dold politisk agenda från den samlade högerns sida? Ett sätt att montera ned den sjukvård som i dag omfattar alla och som ges på lika villkor. Landstingsdirektören, Monica Berglund, verkar driva denna fråga med sådan frenesi att jag undrar vilka intressen som finns under ytan.

Det är ett systemskifte på gång och som vanligt är det en ekonomisk kris som tas som intäkt för att anse dessa förändringar nödvändiga. Det är de naturligtvis inte. I valet mellan skattesänkningar för den redan gynnade och vård på lika villkor har medborgaren en chans att sätta stopp för detta ojämlikhetens dystra spektakel. Även en så kallad ”hammartå” som gör ont och handikappar den som lider av problemet skall få hjälp i Västmanland.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons