Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dan Karlsson (V): Vad skäms vi för om 25 år?

Jag har äntligen hittat en politiker och debattör som vill diskutera socialpolitik.

Annons
Skäms i efterhand. Om 25 år kommer vi enligt Dan Karlsson (V) att skämmas för hur ¿drogberoende behandlades .foto: Kenneth Hudd/VLT arkiv

Det är Gudrun Schyman som i en krönika i tidskriften Socialpolitik (nr 1/2012) efterlyser ett engagemang för social rättvisa.

Själv har jag varit på bokmässa i Göteborg och lyssnat på Jonas Gardell som talade om alla de som dog i aids under 1980-talet. Om hur ”vi” behandlade ”dem” som orena. Jag minns hur paniken fanns även hos oss. Hur narkotikamissbrukarna förklarades ”oberörbara”. Hur man avråddes från att använda samma toalett som den drogberoende.

Gardell talar i första hand om de homosexuella männen, men bemötandet av de narkotikaberoende var av samma art. Först när 20–25 år har gått förmår vi att uttala oss om det som sker här och nu, sa Gardell på mässan.

Men vad pågår då just nu? Vilken repression skall vi skämmas för om 25 år? Jag kan lämna två stalltips till er alla. Det första jag tänker på är behandlingen av drogberoende, framför allt narkotikaberoende personer.

Den så kallade kampen mot narkotikan har hos oss förvandlats till en kamp mot narkomanen. Oproportionerligt våld utövas mot dem som drabbas av detta beroende. Och detta strukturella våld leder till en skrämmande överdödlighet bland dem som drabbas. Lika många narkotikaberoende personer dör årligen av sitt beroende som de som dör i trafikolyckor. Alltför lite har gjorts för att reducera narkotikarelaterade skador och dödsfall.

Det andra som vi kommer att få skämmas för är behandlingen av asylsökande. Särskilt allvarligt är bristen på empati för barn till asylsökande. Barn som många gånger är födda i Sverige.

Göran Rosenberg deltog även han på mässan i Göteborg. Han beskrev hur det var att komma till Sverige som flykting år 1945, vilket hans föräldrar gjorde. Man mottogs med skepsis och motvilja. Man misstänkliggjordes och betraktades som snyltgäst i välfärden. Och detta trots det oerhörda lidande de nyligen utsatts för.

Inte heller dessa människor var ju politiska flyktingar utan vanligt folk som mot alla odds överlevt ett utstuderat massmord. Tyvärr känner jag igen mig i dagens debatt, i dagens socialpolitiska praktik. Och än värre är att misstro och motvilja drabbar en av de grupper som även drabbades under andra världskriget, våra asylsökande romer. Jag har svårt att ta in den brist på medkänsla som finns hos oss år 2012. Det är skrämmande!

Redan i dag får vi skämmas för den steriliseringspolitik som pågick in på 1970-talet. Vanvårdsutredningen ger ytterligare exempel på socialpolitiska misslyckanden som jag tror beror på empatibrist och sviktande engagemang för fattiga och utsatta människor.

Jag anser att det är förpliktigande att vara socialpolitiskt verksam. Man håller männi-skors väl och ve i sina händer, rentav männi-skor liv eller död. Då krävs det empati och medkänsla.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons