Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt om skoleffektivitet måste bygga på fakta

Annons

Skolverket presenterade förra veckan studien Mer kunskap för pengarna, kommenterad av VLT på ledarsidan. Studiens dåligt underbyggda slutsatser kritiserades häftigt av bland annat Lärarförbundet och Skolverket beslöt efter någon dag att dra in rapporten. Det var klokt - för från Skolverket har man rätt att kräva att få ut mer kunskap för pengarna. Men att rapporten drogs in betyder inte att debatten upphör, snarare tvärtom.

Rapporten hade ambitionen att försöka jämföra olika skolors effektivitet. Det är beklagligt att Skolverket inte lyckades presentera en studie som bidrar till att öka förståelsen för vad som gör en skola effektiv.

Lärarförbundets medlemmar, som finns i såväl kommunala som fristående skolor, har allt att vinna på att svens-ka skolor är effektiva. Vi räds inte obekväma slutsatser men förväntar oss att de är väl underbyggda. När vi lärare strävar efter att utveckla vårt yrke så gör vi det därför att vi vill skapa den bästa skolan för varje elev. Genom mer effektiva skolor får vi dessutom utrymme att höja lärarnas allt för låga löner och förbättra arbetsvillkoren.

Skolverket jämförde skolornas resurser med i huvudsak elevernas betyg i årskurs 9. Allt enligt principen pengar in - betyg ut. Skolverket kom sedan till slutsatsen att fristående skolor är mer effektiva än kommunala skolor, att konkurrensen dem emellan stimulerar effektiviteten och att en hög andel utbildade lärare inte har någon effekt på effektiviteten eller till och med skulle göra en skola mer ineffektiv. Skolor med resurskrävande elever blev genom detta sätt att räkna också mer ineffektiva än andra.

Men att bygga effektivitetsanalyser på enbart betyg är att bygga på lösan sand.

Skolverket har självt konstaterat att betygen brister i likvärdighet över landet och dess utbildningsinspektion kritiserar kommun efter kommun för att inte ge lärarna möjlighet att jämföra sin betygssättning med kollegorna på andra skolor.

Det finns också tydliga tecken på betygsinflation. Det genomsnittliga meritvärdet har höjts ett helt betygssteg från läsåret 1999/00 till läsåret 2003/04 samtidigt som svenska och internationella jämförelser visar på försämrade kunskaper. Betygsinflationen förefaller också vara mer omfattande i kommuner där det råder hård konkurrens om eleverna mellan kommunala och fristående skolor. Tidigare erfarenheter visar också på att de som inte har någon utbildning för arbetet som lärare sätter högre betyg än utbildade lärare. När man då vet att 35 procent av dem som sätter betyg på fristående skolor saknar lärarutbildning jämfört med 17 procent i kommunala skolor, så skulle det som Skolverket kallar högre effektivitet lika gärna kunna vara utslag av bristande kompetens i bedömning och betygssättning. Skollagskommittén har också föreslagit att de som saknar lärarutbildning inte ska tillåtas att sätta betyg.

Betygen är således ett otillförlitligt mått på resultat om man inte kombinerar dessa med till exempel prov, jämförelser av den faktiska kunskapsutvecklingen över tid eller studier av hur väl elever från olika skolor lyckas i gymnasieskolan.

Jag utesluter på inget sätt att vissa fristående skolor kan vara effektivare än många kommunala och att konkurrensen dem emellan kan stimulera kvaliteten. Den stora medlemsundersökning som Lärarförbundet genomförde för ett par år sedan visade att lärare på fristående skolor känner större arbetstillfredsställelse och upplever att de har mer inflytande än lärare i kommunala skolor. Denna signal är värd att ta på allvar. De professionella lärarna och skolledarna måste få ett ökat inflytande över skolan. De kommunala skolorna behöver bli mer självstyrande med mer direktdemokrati för elever och föräldrar och mindre av partipolitiska trätor.

Eva-Lis Preisz, ordförande för Lärarförbundet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons