Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svåra religionsundervisningen

Annons

Några reflektioner i en komplicerad fråga. Det handlar om påverkan; medveten såväl som omedveten. Undervisning går ut på att medvetet påverka och förändra, från tillståndet icke-kunskap till kunskap. Enkelt uttryckt. Alla pedagoger vet att känslomässigt påslag i inlärningsprocessen ger bättre resultat; kunskap fastnar och blir bestående.

Med bilder, musik och drama (till exempel julspel) når man långt mer än i ren faktainlärning via läsning eller föreläsning. Även lärarens känslomässiga förhållande till sitt ämne och till eleverna (interaktionen) har betydelse för graden av inlärning. Hos en del elever är detta helt avgörande.

När man eftersträvar en neutral, allsidig och konfessionsfri religionsundervisning må man ha detta i åtanke. Givetvis måste läraren i ämnet besitta erforderliga kunskaper; på alla stadier av svensk grundskola. Kunskaper om världens religioner således och om sig själv i förhållande till denna kunskap; sin egen över-tygelse.

Hur är det med den saken? Inte så viktigt? I sin vetskap om att inte behärska detta till fullo kan det bli så illa att ämnet åsidosätts av läraren; att det drunknar i någon slags integrering i andra ämnen. De lokala arbetsplanerna lämnar handlingsutrymme och hur undervisningen ser ut och läromedel väljs varierar sannolikt från skola till skola.

Lågstadiebarn tycks få börja sin religionsundervisning på samma sätt i dag som barnen gjorde i folkskolans begynnelse för 150 år sedan; med bibliska berättelser.

Av tradition och gammal vana. Självklart sjunger de Stilla Natt och andra rörande vackra sånger om det lilla Jesusbarnet lagt på krubbans strå på julavslutningen - i kyrkan.

Ingen missunnar ett barn detta. Men nog måste vi vara förvissade om att barn - också i dag - blir starkt känslomässigt berörda och påverkade av det vi kallar julens budskap; att Gud blev människa. Vid advents- och jultid är Sverige och dess kommunala skolor entydigt kristna i sin framtoning.

Detta kontrasteras sedan med objektivitet, allsidighet; rent av likgiltighet. Var landar vi? Det handlar om mycket. Det handlar om livsåskådning, något att bygga sin tillvaro omkring, om etiska regler i samvaron med andra människor. Hur lär man sig det utan att ta del av religionernas bidrag och råd? Och kan man både hålla fast vid gamla mönster och traditioner och samtidigt vara trovärdig i sin objektivitet? Frågor som dessa borde föras upp till diskussion i den svenska skolan. På alla nivåer.

Ingrid Nilsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons