Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är så fel och så dumt att se ned på andra människor

Annons
Fel och dumt. Varför är det så mycket mobbning här i Sverige och Europa? Det är inte bara barnen som mobbar, vuxna gör det också, skriver Anita Muchilwa Wallén. (Bilden är arrangerad)foto: scanpix

Ibland blir jag jättearg när jag läser om mobbning. Jag undrar varför det händer så mycket här i Sverige och Europa. Det är inte bara barnen som mobbar, vuxna gör det också.

Jag upplever det nästan dagligen från främlingar, men jag har lärt mig att strunta i dem. Jag växte upp i Kenya och där hade de verkligen noll tolerans mot mobbning.

I Kenya är det livsfarligt att mobba, eller attackera en främling på gatan, eftersom allmänheten faktiskt skulle agera. I skolan skulle de andra eleverna stoppa mobbningen. Föräldrar förväntar sig att barnen ska sköta sig bra, och respektera varandra, lärarna och rektorerna. Om ett barn skulle skapa problem, då brukar eleven varnas och om det inte hjälper, då ringer rektorerna båda föräldrarna och då brukar de träffas och diskutera problemet tillsammans. Det har hänt att mobbaren har fått stanna hemma en kort tid med massor av läxor.

I Sverige däremot straffas den mobbade eleven. Det tycker jag ger helt fel signaler. Mobbarna vet att de kan göra vad som helst eftersom det inte blir några allvarliga konsekvenser för dem. Jag skulle faktiskt inte acceptera det. Rektorer och lärare behöver lära sig nya metoder som fungerar och absolut aldrig straffa en mobbad elev genom att säga att de ska stanna hemma, medan mobbaren härjar i skolan.

Jag växte upp på 1970- och 1990-talet i Kenyas huvudstad, Nairobi. Skolorna var väldigt stränga. Vi levde i en tid där vi elever inte hade några rättigheter – bara regler och om man bröt dem straffades man. På ett sätt kan man säga att vi hade några bra lärare och rektorer men också några som hade kommit som direkt från helvetet. Det enda som saknades var hornen.

Några missbrukade sin makt och slog eleverna när de var frustrerade. Vi straffades när vi kom för sent, eller inte besvarade frågor tillräckligt snabbt, inte gjort läxan, om vi svarade fel, eller inte klarade en viss nivå på provet som lärarna tyckte att vi skulle uppnå. Så det var alltid bäst och säkrast att lyda och alltid försöka göra sitt bästa.

Det var inte roligt att få stryk, eller stå på knäna en hel lektion, inte få gå ut och leka på rasten, eller stanna kvar och göra extra läxor när alla andra hade kul ute.

Vi hade många gemensamma aktiviteter som hjälpte till att ena skolan. Överallt, det vill säga hemma, i kyrkan och i skolan fick vi lära oss skillnaden mellan rätt och fel. Vi fick lära oss att inte bete oss dumt mot andra, inte slåss eller göra illa andra eftersom det var och är fel.

Ibland undrar jag hur det kan vara så svårt att stoppa barn och ungdomar som mobbar varandra via telefon eller på internet. Var är föräldrarna, lärarna och rektorerna? Vad gör de? Om ett barn visar att det inte är tillräckligt moget för att använda telefon och internet på rätt sätt, kan föräldrarna faktiskt ta ifrån barnet telefonen eller förbjuda det att använda internet. Mobiltelefoner får inte användas på skoltid och om de används på fel sätt ska de konfiskeras tills barnet visar att det har lärt sig att respektera andra .

Förut fanns det ett förslag att barn och ungdomar, som avsiktligt förstörde skolans eller allmän egendom, skulle få betala för det. Det var ett bra förslag. Då skulle ungdomarna lära sig att vara rädda om saker och bete sig på ett mer moget sätt.

Jag förstår att det inte är lätt för föräldrarna, men ibland tycker jag att det vore bra om de kunde få så mycket hjälp som möjligt från hela samhället. Det finns många som kämpar för att hjälpa barn och ungdomar, Friends och Here4u, till exempel. Fortsätt att kämpa för vartenda barn och varje ungdom som behöver ert stöd! Alla behöver hjälp någon gång i livet.

Det vore också bra att ha fler program på tv såsom Nannyakuten, Supernanny eller till och med program som ger råd och tips till föräldrar om hur de ska hantera sina ungdomar.

Jag tycker att det är dumt att vissa vuxna lär sina barn att se ned på andra människor. De behöver också lära sig att det är dumt. Som man sår får man skörda, brukar det heta.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons