Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är skillnad på vårdgaranti och valfrihet

Värdeladdade begrepp används ibland lite slarvigt inom politiken.

Annons

Ett exempel är ”jämlik vård”. Enligt Malin Gabrielsson (KD) den 4 februari skulle vården bli mer jämlik av den ökade valfrihet för patienten som hennes partiledare Göran Hägglund nu föreslår riksdagen.

I själva verket finns det mycket som talar för att det blir tvärtom, vilket framgår om man läser den Patientmaktutredning som ligger till grund för remissen. Den föreslagna valfriheten gäller nämligen endast själva vårdåtgärden.

Resor och uppehälle får man själv bekosta. Det innebär att valfrihetsreformen främst skapar nya möjligheter för den som har råd.

De resurssvaga, de som redan i dag missgynnas i vården, riskerar att ställas åt sidan.

Det verkar också som om Gabrielsson blandar ihop begreppen vårdgaranti och valfrihet. Vårdgarantin är inget nytt och är sedan ett par år en lag som nu föreslås bli en del i den nya Patientlagen.

Om väntetiden i det egna landstinget blir lång ger vårdgarantin patienten en möjlighet att utnyttja en vårdgivare utanför landstinget med ledig kapacitet.

Tillgängligheten i landstingen kan på detta sätt bli mer jämlik. Det har inget med den nu föreslagna valfrihetsreformen att göra.

Valfrihetsförslaget har också mycket litet att göra med den samverkan över läns- och kommungränser som Malin Gabrielsson med rätta propagerar för. För det behövs i stället direkta överenskommelser mellan närliggande landsting, vilket redan i dag finns inom primärvården.

Ännu bättre samverkan skulle kunna uppnås med en större gemensam sjukvårdsregion i linje med det förslag som Ansvarsutredningen lade fram för några år sedan, något som politikerna i vårt och närliggande landsting har haft svårt att enas om.

Det jag efterlyser, och det gäller oberoende av partifärg, är att våra folkvalda politiker i landstinget bejakar att man har två roller och agerar därefter.

Den ena, som man inte tycks ha några svårigheter att identifiera sig med, är rollen som patientföreträdare. Man kan därför ana att det blir lockande, inte minst i valtider, att ställa ut ytterligare valfrihetslöften.

Den andra rollen, som man tyvärr mer motvilligt ikläder sig, är att ta ansvar för sjukvårdens finansiering. Sjukvården står inför mycket stora ekonomiska utmaningar.

Att i det läget genomföra en valfrihetsreform som på sikt kan bli nog så kostnadskrävande verkar inte rimligt för mig som skattebetalande västmanlänning och framtida vårdutnyttjare. Det gagnar inte heller de patienter som har störst behov av vård eller den hårt pressade vårdpersonal som ska ta hand om dem.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons