Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det hänger på ett hårstrå

Annons

"Under parollen; Ingenting är uttömt! Och utifrån kriterierna gör det du vill, det du tror på, det som känns roligt grep vi oss an det mest utskrattade examensjobbet på JMK i mannaminne."

Jag skrattade inte åt Per Karlsson och Henrik Gouali som då studerade till journalister vid Stockholms universitet (JMK). Som deras handledare tog jag fasta på deras entusiasm och gav råd när de gav sig in i ett av de mest infekterade och segdragna kriminalfallen i svensk historia, styckmordet.

Den 16 augusti i år fick Karlsson och Gouali ett erkännande för sitt slit och de båda läkare som anklagats nytt hopp. Då blev analysen av mitokondrie-DNA från några hårstrån klar. Med 100 procents säkerhet kommer inget av hårstråna från någon av läkarna.

I 17 år hade hårstråna legat ett och ett eller två och två mellan glasplåtar i prydliga högar på SKL, Statens Kriminaltekniska Laboratorium.

Under alla dessa år kämpade läkarna för att bli rentvådda för att ha styckat Catrine da Costa sommaren 1984. De friades från mord. Men tingsrätten fäste tilltro till synnerligen svajiga vittnen och hysteriska barnpsykiatriker och slog i domskälen fast att de styckat da Costas kropp. En gärning som var preskriberad och som de inte kunde fällas för. Formuleringen i domskälen ledde till att de i en annan rättslig process blev av med sin läkarlegitimation. I allmänhetens ögon betraktades de som mördare av det bestialiska slaget.

Sedan dess har de levt ett isolerat liv. "Obducenten" är närmast döv efter ett självmordsförsök och sjukpensionär. Den som kallats "läkaren" är utan arbete.

Stigmatiserade har de hamnat i ett svart hål. Friade men ändå nedsmetade av mordanklagelser och värst av allt: deras krav på en ny rättslig prövning värd namnet har avslagits av formella skäl.

Nu hänger allt på hårstråna. De fanns på den handduk som hittades intill plastsäckarna med den styckade da Costas kropp. Handduken sändes till SKL i november 1987 och skickades efter analys tillbaka till polisen där den försvinner. Turligt nog behöll SKL de hårstrån som plockades från handduken.

Då, 1987, var DNA-tekniken inte så utvecklad att det gick att analysera hårstrån som saknade hårsäck. Men tekniken har förfinats och även små fragment kan analyseras. Men eftersom ingen "tänkte på" hårstråna fick de ligga där i sin törnrosasömn tills Karlsson/Gouali upplyste åklagaren om att de existerade.

Polisen har idag minst tre personer som bedöms som intressanta. I två fall handlar det om personer som avlidit men där det finns DNA bevarad som kan matchas mot hårstråna. Tillsammans med andra omständigheter kan det gå att ringa in vem som utförde styckningen. Därmed skulle också de anhöriga få lite mer visshet om vad som hände Catrine da Costa och de båda läkarna få återupprättelse.

Sedan återstår att dra lärdom.

För domare och nämndemän handlar det om att inse att människor kan fara illa av obetänksamt eller som i det här fallet illasinnat formulerade domar. En lärdom flera av nämndemännen som dömde läkarna gett uttryck för.

Polis och åklagarna bör med skärpa inse att de är skyldiga att även ta fram och redovisa uppgifter som talar för de tilltalade.

Lagstiftaren å sin sida bör fundera på hur det svarta hålet, med att någon kan frias men ändå fällas, bör täppas till. Något som justitieminister Thomas Bodström hittills avvisat.

Det är kanske en orimlig begäran, men radikala feminister bör reflektera över den ideologiska svetslåga som gör dem förblindade och inte inser rättssäkerhetens betydelse i en demokrati.

Till sist medierna som kanske är den mest sorgliga av alla aktörer i fallet. Det gäller främst kvällspressen som piskade upp en formlig pöbelstämning mot läkarna. Därtill bör medierna fundera över sin integritet och självständighet gentemot polisen. Karlsson/Goualis envishet och förutsättningslösa letande är i dubbel bemärkelse ett skolexempel på hur det bör gå till.

Nils Funcke

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons