Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmar och mardrömmar i Mellanöstern

Annons

Samma morgon som israeliska poliser och militärer inledde utrymningen av bosättningarna i Gaza hörde jag en intervju på CNN med en ung palestinsk student i Gaza City. Han uttryckte sin stora glädje över att den israeliska ockupationen äntligen var ett avslutat kapitel. "Nu finns det en ny chans för fred", sade han, och det var precis dessa försoningens och hoppets ord man ville höra i denna stund.

Medan den israeliska flaggan halades i bosättningen Kfar Darom, och allt fler palestinska flaggor hissades bara några hundra meter därifrån i byn Khan Yunis, fortsatte CNN:s reporter att intervjua den unge palestinske studenten.

Har han denna historiska dag någon hälsning till sina israeliska grannar? löd den sista frågan. Svaret, framfört lugnt och med övertygelse, med ögonen riktade rakt in i kameran, var ordagrant: "Det finns ingen plats för er i Palestina. Det måste ni inse."

På kvällen rapporterades fler palestinska röster om den israeliska reträtten. De som kom från officiellt håll ? president Mahmoud Abbas och hans medarbetare ? talade om "ett viktigt steg" (utan att antyda vilka steg palestinierna nu å sin sida skulle vara beredda att vidta för att få i gång fredsprocessen).

Men andra hade mer entydiga budskap (som i andemeningen påfallande påminde om den unge studentens hälsning till israelerna): "Varken befrielsen av Gazaremsan eller av Västbanken, eller till och med av Jerusalem, är tillräckligt för oss. Hamas kommer att fortsätta sin väpnade kamp tills hela vårt land är befriat. Vi erkänner inte staten Israel och dess rätt att behålla även en kvadratcentimeter av Palestina", deklarerade Hamas företrädare i Gaza, Mahmoud Zahar. (Några dagar senare sprängde sig en Islamiska Jihads "befrielsekämpe" på en busstation i Beersheva). Och i Radio al-Aqsa hälsades utrymningen av Gaza med följande. "Vänta på oss i Jaffa, Haifa, Tel Aviv? det är ingen skillnad på Jaffa och Gaza, mellan Galiléen och Hebron ?"

Det är denna oförsonliga inställning som i decennier omöjliggjort en fredsuppgörelse mellan Israel och palestinierna (samt övriga arabstater). Till och med mitt under den pågående fredsprocessen på 1990-talet lärde sig barnen i de palestinska skolorna att Israel var ett förkastligt kolonialprojekt dömt att förgöras och att judarna var islams värsta fiender.

Medan Yassir Arafat "förhandlade om fred" med Israels premiärminister Ehud Barak var de palestinska tidningarna fyllda av antisemitiska angrepp och delegitimering av Israel, och den palestinska statstelevisionen sände varje fredag mosképredikningar med budskapet om "jihad" mot den judiska staten.

När fredsprocessen väl brutit samman ansåg nästan 60 procent av de tillfrågade palestinierna i en opinionsundersökning av Palestinian Center for Public Opinion att den väpnade kampen mot Israel måste fortsätta även om Israel skulle lämna hela Västbanken, Gaza och östra Jerusalem och en palestinsk stat skulle bildas.

Att det inte blev någon överenskommelse i Camp David sommaren 2000 berodde knappast på Israels ovilja att gå palestinierna till mötes. Israels premiärminister accepterade president Bill Clintons slutbud som innebar att en palestinsk stat skulle bildas på 94?97 procent av Västbankens och hela Gazaremsan, med östra Jerusalem som huvudstad.

Till slut var det Arafats fasthållande vid kravet på "rätten för palestinska flyktingar att återvända" som omöjliggjorde en överenskommelse. 4 miljoner palestinier skulle få "återvända" ? inte till den nya palestinska staten, utan till Israel med dess 5 miljoner medborgare, ett krav som i praktiken innebär att Israel skulle avskaffa sig själv som en judisk stat.

"Återvändande"-kravet, förnekandet av Israels existensrätt i palestinska skolböcker och de antisemitiska utfallen i de palestinska massmedierna och moskéerna (till exempel predikan av Ibrahim Mudayri, som sändes i palestinsk tv den 13 maj, där denne religiöse ledare för den palestinska myndigheten i Gaza förklarade att judarna är ett aids-virus som drabbar mänskligheten, att det är Guds vilja att de förintas och att Israel måste utplånas) visar att drömmen om att staten Israel en dag försvinner från Mellanösterns karta alltjämt är djupt rotad i det palestinska samhället.

Det är denna dröm som ligger bakom den unge palestinske studentens "fredshälsning" i CNN till sina israeliska grannar, dagen då Israel avvecklade bosättningar i Gaza. Förhoppningsvis är sådana röster inte representativa för den palestinska opinionen.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons