Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eget ansvar är en bristvara i den svenska skolan

Debattens vågor går höga i efterdyningarna av den senaste Pisa-rapporten. Den nedåtgående trenden, vad gäller svenska elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse, fortsätter.

Annons

Svenska elever har haft den sämsta kunskapsutvecklingen av alla sedan den senaste mätningen.

Debattsidan i VLT den 7 december ägnas helt åt Pisa-rapporten. Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet ger här sina respektive partiers syn på vad som gått fel, varför och vad som måste göras för att det skall bli bättre.

Artiklarna, som är ganska så olika, har en intressant gemensam nämnare. Nämligen eleverna!

Eller snarare avsaknaden av elever. Ingenstans nämns den utsatta gruppen, eleverna, och ingen verkar över huvud taget reflektera över att eleverna själva har en nyckelroll i det förändrings- och förbättringsarbete som nu krävs.

Snarast får man intrycket att eleverna är en passiv, viljelös massa som man utifrån skall bearbeta på olika sätt.

Det är en tydlig trend i dagens samhällsdebatt att de ”utsatta” grupperna, som ungdomar och utlandsfödda, ensidigt görs till offer, som inte har någon möjlighet att påverka sin situation.

En sådan offerstämpel kan till en början kännas ganska bra. Det innebär ju att man själv inte behöver ta något ansvar.

Men vid närmare eftertanke är den förödande för individen och för möjligheten att ta sig ur utsattheten. En ensidig offerstämpel innebär en nedvärdering av individens egen förmåga och vilja att förbättra sin situation.

En form av omyndig-förklarande. Detta gäller i hög grad synen på eleverna i skoldebatten.

För att åtgärder i den svenska skolan skall ha framgång krävs att elevernas roll i förändringsarbetet lyfts fram och poängteras. Engagerade och motiverade elever är ett måste för att alla andra insatser skall bära frukt.

Det är här som resurser i första hand måste sättas in. Det kommer långt före läxhjälp och stöd- undervisning.

I Norge har man haft generell, avgiftsfri läxhjälp under ett antal år. En utvärdering visar nu att detta har lett till ökade kunskapsklyftor bland eleverna.

Hur är detta möjligt? Svaret är att de elever som skulle behöva läxhjälpen bäst, inte efterfrågar den. I stället används den av elever som redan klarar sig bra och som nu blir ännu bättre.

Därmed ökar klyftorna. Detta är ett mycket konkret exempel på vad bristande motivation innebär.

Slutsatsen blir alltså: Satsa stora resurser på att få elever (och föräldrar) intresserade, motiverade och engagerade. Först när detta uppnåtts kan allt annat stöd och annan hjälp få önskad effekt.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons