Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eleverna ska nå kunskapsmålen

Annons

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna Pia Nilsson och Olle Thorell vill lösa skolans problem med mer av misslyckad socialdemokratisk skolpolitik. Det enda nya är att de tycker att ordning och reda är viktigt för elevernas inlärningsmiljö.

Den socialdemokratiska skolan sviker alldeles för många elever. Elever sorteras bort tidigt och når aldrig målen. Folkpartiet vill sortera in eleverna i skolan så att de når målen bland annat med hjälp av tidigare utvärderingar, mer arbetsro, skriftliga omdömen, lovundervisning, läsa-skriva-räkna-tester, fler speciallärare och garanterade insatser för extra hjälp.

Jag förstår inte hur Thorell kan tro att folkpartiets förslag för ökad arbetsro och trygghet också skulle innebära en skola med kadaverdisciplin, katederundervisning och passivt kunskapsmottagande. Det finns inget som motsätter både arbetsro och en mångfald av pedagogiska metoder. Tvärtom är arbetsro och trygghet oftast en förutsättning för en varierad pedagogik.

Det finns heller inget som säger att folkpartiets förslag till ökad ordning skulle minska samarbetet mellan lärare och elever. Självklart ska skolan präglas av kommunikation och ömsesidig respekt.

Lärare och rektorer har i många fall lämnats i sticket. De ska skapa ordning och arbetsro men har inte tillräckligt många och tydliga verktyg att göra detta med. Detta har vi nyligen sett exempel på i Landskrona. Problemen finns dock överallt, även i Västerås. Nu startar alliansen arbetet med att förändra detta genom ett förslag om ändring av skollagen så att det blir tillåtet att flytta mobbare och att vid behov ta ifrån elever deras mobiltelefoner.

Det är bra att Nilsson inser betydelsen av trygghet, arbetsro, tidig utvärdering och extra stöd. Åtgärderna hon vill ta till för att uppnå detta - utvecklingssamtal och utvecklingsplaner - är dock inget nytt. De verktygen finns redan men måste vässas till exempel med hjälp av de förslag jag nämnde inledningsvis. Socialdemokraterna bara pratar om vikten av ordning och tidiga insatser. De har dock inga förslag på genomförande, men det har folkpartiet.

Vad gäller ordningsomdömen så är det inte så svårt som Thorell vill få det till. Jag vet inte på vilka skolor Thorell har arbetat, men på den skola där jag är lärare och andra skolor jag känner till, finns inte mängder av elever som har supande och grälande föräldrar, vilket bidrar till elevernas misslyckande. På många högstadieskolor finns elever från helt normala hemförhållanden som beter sig illa, skolkar och kränker andra elever.

Lärarna har lämnats med skyldigheterna och samtidigt berövats rättigheterna. Jag tror att en hel del av eleverna i dessa grupper ändrar beteende om de får tydliga normer att hålla sig till. Det är inte alltid så att oönskade beteenden hos eleverna beror på sociala faktorer, som ofta förvandlar bråkstaken från aktör till offer. Däremot tror jag också att många utåtagerande elever är frustrerade över att de inte hänger med i undervisningen. För att råda bot på detta krävs tidigare insatser i form av utvärderingar och extrahjälp för att få med dessa elever så att de slipper gömma sina brister med hjälp av skolk och utåtriktat beteende. Det är för sent att sätta in extrahjälpen på högstadiet och gymnasiet.

Intressant läsning är att en socialdemokrat ser elever som läser praktiska utbildningar på gymnasiet som ett B-lag. I folkpartiet tycker vi tvärtom att alla är lika viktiga för samhället, både teoretiker och de med praktisk utbildning. Frågan är om alla ska tvingas läsa in grundkunskaper motsvarande högskolebehörighet.

Det tror inte vi i folkpartiet. Tvärtom leder detta till att många elever inte orkar med gymnasiet. Om elever senare vill läsa in högskolebehörighet så ska självfallet den möjligheten finnas. Självklart behöver alla gymnasieelever en god utbildning men det innebär inte att alla ska få samma utbildning, vilket tycks vara den socialdemokratiska melodin.

Nilsson skriver om fler vuxna i skolan. Gärna det, men bättre och viktigare är att höja läraryrkets status så att vi får fler behöriga lärare. Huvudproblemet i den svenska skolan är inte resursbrist. Vi har redan en av världens dyraste skolor och ändå halkar våra elever efter resultatmässigt.

Vi vill ge skolorna fler verktyg till att skapa en bra inlärningsmiljö och samtidigt öka skolornas frihet att välja arbetssätt och pedagogik, detta till exempel genom att ge rektorer och lärare mer ansvar och frihet över arbetet även i de kommunala skolorna. Vi litar på lärarna och rektorerna och är övertygade om att de kommer att göra ett fortsatt gott jobb. Det har det inte så lätt. Anledningarna till stök, skolk och missade mål är väldigt många och därför krävs också många förslag till lösningar på problemen.

Tommy Tikkanen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons