Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En åsikt är inte ett brott

Annons

När konservativa ÖVP år 2000 bildade regering med högerpopulisterna FPÖ inledde EU en diplomatisk bojkott av Österrike. De övriga staterna markerade sitt missnöje genom att hålla kontakter och information på ett minimum.

Varför lade de sig i Österrikes inre angelägenheter? Därför att de ansåg att FPÖ:s politik, framför allt främlingsfientligheten, stod i strid med EU:s grundläggande värderingar. Därför påstods den angå samtliga EU-länder.

Juridiskt fick kampanjen en viss effekt. En bestämmelse infördes i EU:s fördrag som gör det möjligt att ingripa mot länder som avviker från unionens värdegemenskap. Men paragrafen har sedan dess aldrig prövats, fast den mycket väl skulle ha kunnat åberopas mot till exempel Danmark och Italien där främlingsfientliga partier också utövat inflytande över regeringspolitiken.

Politiskt tvingades Österrike att hålla sig på mattan men de flesta österrikare ogillade EU:s bojkott. Åtskilliga medlemsstater som deltog i aktionen kände obehag inför dess konsekvenser. De hade själva att bemästra nationalistiska partier och rörelser som naturligtvis gjorde stor affär av EU:s agerande. Dessutom väcktes grundläggande frågor om nationell suveränitet.

I dag medger de flesta att bojkotten var ett klumpigt misstag som inte skulle upprepas. Men sju år senare kan EU åter vara på väg att fatta ett liknande beslut: att medlemsländerna inför en lag som gör förnekelse av nazisternas utrotning av judarna till ett brott.

Förslaget från Tyskland kan förstås ses som ett slag i luften. De flesta EU-länderna har redan en sådan lag. Förintelseförnekarna är ytterst få och kan inte under några omständigheter betraktas som ett politiskt problem.Det är de praktiska invändningarna. Dessutom uppstår, som under EU:s bojkott, också principiella frågor om yttrandefrihet.

Ska människor straffas för en uppfattning? För att de förnekar en historisk händelse? Risken för en motreaktion, uppmärksamhet och sympati för mörkermän och ett ökat motstånd mot EU, är uppenbar.

Var och en utrustad med en gnutta inlevelseförmåga kan på ett plan förstå och känna sympati för de tyska bevekelsegrunderna. Men det är fel att tillämpa dem på europeisk nivå. Det måste vara en sak för varje EU-land att ta ställning till. När jag talade med EU-minister Cecilia Malmströms pressekreterare lät hon meddela, efter en snabb kontakt med sin chef, att Sverige ännu inte tagit ställning till det tyska initiativet men att statsrådet Malmström som liberal kände principiell tveksamhet inför en sådan lag.

Hon ska inte uttrycka tveksamhet utan ett tydligt motstånd! Den liberala hållningen är att yttrandefrihet gagnas av mer yttranden, inte av påtvingad tystnad. Att förneka Förintelsen kan beskrivas som idioti eller illvilja men inte som ett brott. Den inställningen borde gälla både i Sverige och i EU.

@Byline - endast namn:Mats Wiklund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons