Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En havererad utbildningspolitik

Att nivån genomgående sänkts i den högre utbildningen beror inte enbart på kopplingen mellan fullföljda utbildningar och de ekonomiska anslagen. Det är också en följd av hela utbildningsväsendets haveri, skriver Ulf Hedman, Västerås.

Annons

I det utmärkta tv-programmet Uppdrag granskning uppmärksammades för kort tid sedan, att standard och examinationskrav sänkts i den högre utbildningen (högskolor och universitet) på senare år. Exempelvis kan studenter få godkänt vid slutprovet i en kurs utan att över huvud taget ha deltagit i undervisningen.

Man pekade i programmet bland annat på kopplingen mellan anslag och utleverans av utbildade studenter. Ju fler som slussas ut desto större anslag får man, något som naturligtvis ofta blir en oemotståndlig frestelse för högskolornas ledning och personal.

Detta faktum som ingalunda är någon nyhet utan väl känt bland såväl lekmän som folk inom branschen bemöttes av den ansvarige ministern Leif Pagrotsky med förnekande och avståndstagande. Ministern fann sig till och med föranlåten att ta till den moteld, som politiker i alla läger använder, när de känner sig pressade av en fråga: "Tvärtom", säger de då och tror sig därigenom ta udden av frågan och vända underläget till sin fördel. Så gjorde alltså Pagrotzky, och så fyllde han på med, att alla ledare inom det högre utbildningsväsendet, som han tillfrågat i ärendet, absolut förnekat:

*att utbildningsstandarden och kraven vid lärosätet eroderat

*att dessa ledare låter sig påverkas av att anslagen till skolan styrs av antalet studerande som fullföljer utbildningarna.

Men hallå herr minister, "som man ropar i skogen får man svar" säger att gammalt ordspråk. Inte kan väl ens en socialdemokratisk utbildningsminister tro, att man skall få något annat svar, när frågan ställs på det viset.

Att nivån genomgående sänkts beror naturligtvis inte enbart på kopplingen mellan fullföljda utbildningar och de ekonomiska anslagen. Det är ju också en följd av hela utbildningsväsendets haveri.

När stora delar av grundskolans elever inte når godkänt i sina kärnämnen men ändå pressas vidare till ytterligare teoretiska studier i gymnasiet och när vidare dessa skall göras behöriga till högskolestudier, ja då blir den enda logiska följden av denna kedjereaktion inom skolvärlden, att kraven och kvalitetsnivån måste sänkas. Och så har också skett. Alla vet det, förhoppningsvis även utbildningsministern, även om han tycks tro att ett patetiskt förnekande hjälper i valrörelsen.

När samtidigt statsminister Persson får frågan om vad som är mest verksamt för att minska ungdomsarbetslösheten svarar han: "Utbildning". Ja, men utbildning får inte vara bara kvantitativ, den måste även hålla god kvalitet om ungdomarna skall kunna hävda sig i den globaliserade konkurrensen.

Sverige behöver en ny utbildningspolitik, innan det hunnit bli alldeles för sent.

Ulf Hedman

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons