Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny början

Annons

Både Frankrikes president Jacques Chirac och Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder har visat att är beredda att sträcka ut en försoningens hand till USA.

Foto: Pressens Bild/Arkiv

Tänker George W Bush rädda världen? Hur? Det är långt ifrån säkert att världen är särskilt intresserad.

Presidentens installationstal är föremål för allehanda uttolkningar i ambassader och regeringskanslier. Frågan är om nästa fyra år med Bush blir förnyelse eller mer av samma gamla Bush.

De vackra, vissa skulle säga bombastiska, fraserna om att befria världen från tyranni ekar tyvärr obehagligt bekanta. Drömmen om global frihet och demokrati vill alla se förverkligad. Men USA:s tillvägagångssätt, medlen att nå målet, uppfattar många som farligt och kontraproduktivt.

Uppfattningen är djupt rotad i de flesta EU-staterna. Kriget i Irak framstod som en arrogant maktdemonstration, ett bevis för att den amerikanska utrikespolitiken frikopplats från allierade och internationella institutioner. Misstron och motsättningarna mellan USA och Europa har aldrig varit så stora.

Kanske är de ändå på väg att överbryggas. Det finns flera skäl till att tro på ett närmande. Ett är realpolitiskt. Polariseringen ligger inte i någons intresse. Särskilt USA förstår nu att diplomatisk samverkan är nödvändig för att stabilisera situationen i Irak, mjuka upp mullorna i Iran och få i gång fredsprocessen i Mellanöstern.

Ett annat är ekonomiskt. Trots alla miljarder som pumpas in i Kina och Indien och trots uppkomsten av nya marknader och konkurrensvillkor i en ständigt accelererande globalisering dominerar fortfarande handeln mellan Europa och USA.

William Drozdiak ger några slående exempel i det senaste numret av Foreign Affairs: De senaste åtta åren har USA investerat dubbelt så mycket i Nederländerna som i Mexiko och tio gånger så mycket som i Kina. Under samma period investerade Europa mer i Texas än USA i Kina. Amerikanska investeringar i Östeuropa är 60 procent större än i Kina. 75 procent av Europas investeringar sker i USA.

Det måste kallas för ömsesidiga intressen.

Kan något av detta beroendeförhållande överföras på den politiska nivån? Ett viktigt tillfälle erbjuder sig nästa månad då president Bush besöker Europa, bland annat EU.

Att det mest är frågan om en artighetsvisit är svårt att tro. Både amerikanska och europeiska diplomater hoppas att samtalen ska bli inledningen på förbättrade relationer. En ny EU-kommission möter en president som just inlett sin andra mandatperiod. Både förbundskansler Gerhard Schröder och, särskilt, president Jacques Chirac har ansträngt sig för att visa att de är redo att lämna gammalt groll bakom sig.

Sedan finns det naturligtvis gränser för hur långt parterna är villiga att gå. Säkert är det så att européerna väntar sig att amerikanerna ska ta initiativet till förtroendeskapande åtgärder och gemensamma initiativ. Kort och gott: George W Bush måste bjuda till för att stärka den transatlantiska länken.

Än så länge har Europa lite att ta fasta på. De senaste fyra årens erfarenheter inbjuder inte till överdriven optimism.

Innebörden av presidentens tal om frihet och demokrati är fortfarande oklar. I dagsläget kan både pessimisterna och optimisterna få rätt. Men en ny början är det trots allt.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons