Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En värdig uppgift för Ångkraftverket

Annons

Låt mig börja med några postulat som formar fundamentet för rubriken.

1. Allt som händer är förknippat med att energi övergår från en form till en annan, allt ifrån en stjärnas explosion till en tanke. Denna tes, som återfinnes som en bisats i Nationalencyklopedin under Energi, är onekligen ett budskap med oslagbar spännvidd. Den stämmer oss till reflektionen att ingen verksamhet som vi människor bedriver är mer betydelsefull än den att förädla energiomvandlingen, som vi har kontroll över.

Vad är vårt människoliv egentligen? En serie energiomvandlingar; då de upphör, dör vi.

2. I inget annat land eller region i Europa, ja ens i världen, torde tätheten av tunga insatser, landvinningar och framgångar då det gällt energiomvandling vara högre än i Sverige och då främst i Västerås och Bergslagen. Det verkar strömma wattsekunder i ådrorna på oss här.

3. Ingen manifestation för energins roll i våra liv har hittills kommit till stånd, i varje fall inte i Sverige. Ännu mindre en uppvisning av kopplingen mellan energiomvandling och samhällsutveckling.

En tanke, som inte tarvar särskilt mycket energiomvandling för att frammana, är att söka bot mot den grundläggande bristen; ett energihistoriskt museum. Den har också redan förts till torgs i denna spalt, med adress, givetvis, vårt ångkraftverk i Östra hamnen.

Vartefter växer dock idén oemotståndligen till att omfatta även kopplingen i postulat 3 ovan.

Industrihistoria verkar ligga i tiden, kanske därför att det är en så eftersatt disciplin, ehuru med flera färgstarka förespråkare. I syftlinjen ligger också nödvändigheten av att förstärka ungdomens studieinriktning mot naturvetenskap och teknik som sviktar i dagsläget, men också att ge den industrihistoriska forskningen en knuff framåt.

En institution av det slag som här skisseras skulle kunna rubriceras som tillämpad industrihistoria, inneslutande hela spännvidden från "alltings kreerare", energin till kultur och konst via teknisk utveckling och nya samhällsformer i dennas spår. Steg för steg, alltifrån eldens nyttiggörande till kärnkraften och våra framtidsvisioner.

Nog vore det fascinerande att kunna bygga upp en sådan exposé över utvecklingen av människans välståndsutveckling och framväxten av vårt moderna samhälle. Och allt med en röd tråd: energin - eller snarare, vår förmåga att omvandla den från en form till en annan med allt större skicklighet.

Varje steg i exposén skulle också helst visa upp de människor som betytt mest för att skapa den nya teknik som frambragt just det steget, framför allt med tanke på att så många av dem funnits och verkat just här.

Det man skulle vilja se är tolvåringen som står och betraktar ursprunget till något som nu tillhör hans vardag och säger, "Å f-n, har vi grejat de här?". Att frammana stolthet och inspiration hos våra ungdomar, uppmuntrande till efterföljd, är ingen dålig ambition.

Över huvud taget, detta att skapa ett besöksmål som, uppbyggt på grundstenarna värdighet, litet ödmjukhet och tacksamhet, ändå får en stor upplevelsehöjd, ter sig som angeläget för vår generation som uppnått "grannystadiet", som kontrast till det utbud som våra ungdomar regelmässigt undfägnas med i dag.

Detta med upplevelsehöjd får en alldeles särskild dimension i den placering som tänkts för vår exposition. Museum låter litet fel, detta är så mycket mer än det. Att det är vårt fina, gamla ångkraftverk som åsyftas torde väl vara uppenbart. Det har allt! Läget, storleken, arkitekturen och inte minst innehållet. Där har vi ett verkligt, helt unikt museum över värmekraft-teknik under nära nog hela den tidsepok under vilken denna teknik tillskapades - helt intakt! Men kraftverket gömmer också på utrymmen som gott och väl räcker till för att inrymma en exposition av det slag som skisserats här. Tänk bara på det 55 meter höga panntornet! Genom att riva ut en eller två av de fyra pannorna - och spara de äldsta - och fylla det friställda utrymmet med, säg, tolv våningar - en för varje epok i energihistorien med dess resulterande samhälls-, välstånds- och kulturutveckling, får man en uppenbar upplevelse av framåtskridande genom att stiga uppåt i tornet. Lämpliga transportörer måste givetvis svara för förflyttningen från våning till våning. Och längst upp en hänförande utsikt över den stad där så mycket av allt det man sett, kom till.

Måhända har vi saknat en gemensam nämnare i vår samhällshistoria - eller inte tänkt på den?

I vilket fall torde en institution av det skisserade slaget bli unik - någon föregångare har inte, trots spaning, kunnat urskiljas i den enorma uppsjö av museer och exposéer som finns. I vilket fall, igen, vårt gamla ångkraftverk skulle kunna bli en fyrbåk för Västerås. Och med sin unika position en som borde kunna söka finansiering långt utanför stadens och regionens gränser.

ÅKE VON SYDOW

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons