Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett fyrfaldigt leve för undervisningen!

Anders Caringer och Lena Schilström tar i lördagens debattinlägg upp ett viktigt tema när de ställer frågan: Hur många av skolans anställda går omkring och känner att de inte räcker till för sina elever, för sina kollegor eller för sig själva?

Annons

Också vi i Lärarnas riksförbund träffar lärare som känner sig otillräckliga; Lärare som önskar tid för att tillsammans med kolleger reflektera över arbetet, eller åtminstone mer tid för kärnuppdraget att undervisa.

Utvecklingen under det senaste årtiondet har inte gått i den riktningen. Arbetsmiljötidningen Du och Jobbet har i en undersökning visat att läraryrket för närvarande är Sveriges mest pressande yrke: 26 procent av gymnasielärarna och 25 procent av högstadielärarna upplever att de arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd.

Detta är en upplevelse, men mätbara fakta är att på flertalet av högstadieskolorna i Västerås undervisar lärare i genomsnitt mer idag än för tio år sedan samtidigt som andra arbetsuppgifter också tillkommit som tar tid.

Det gör givetvis att omsorgen om varje lektion och varje elev blir mindre.

LR tror på det svenska skolväsendets möjligheter. Vi vill att Sverige ska ha en likvärdig skola som gör att föräldrar kan vara säkra på att barnen får en god och likvärdig undervisning oavsett om barnen kommet till privat eller kommunal skola och oavsett i vilken kommun man befinner sig.

På riksnivå krävs därför att statens uppsikt över skolans kvalitet förbättras. LR vill också ha en lärarlegitimation som garanterar att eleverna verkligen undervisas av dem som har utbildning för ämnet och åldersgruppen och en lärarutbildning som stöder att läraren blir expert på undervisning för sin åldersgrupp och sina ämnen. Det har elever och föräldrar rätt att förvänta sig.

På kommunal nivå gäller det stödja lärarnas huvuduppgift att undervisa. Om man försöker få varje lärare att utföra fler lektioner, ta hand om fler elever och åta sig fler andra uppgifter så går det i motsatt riktning. ProAros drar åt fel håll genom sin inställning att inte ge skolorna full kompensation för löneökningar.

På något sätt tänker man sig att skolorna genom rationaliseringar ska kunna tjäna in skillnaden. Vare sig rationaliseringen betyder att undervisa fortare eller undervisa fler, är det uppenbart att det tunnar ut kvalitén och i det långa loppet ger eleverna sämre undervisning.

Ska Västerås vara en bra skolstad måste i stället skolan få kosta mer. För närvarande är den resurs som Västerås stad satsar på varje grundskoleelev inte hög i en nationell jämförelse.

Mårten Lundgren

ordförande för Lärarnas riksförbund i Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons