Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett moln av stridsgas svepte in över min hemstad

Annons

Våren - symbol för kärleken och värmen - men inte i Halabja där den blev döden. På mindre än en timme förvandlade Saddam Hussein staden till en jättelik gaskammare. Människorna flydde desperat, de sökte skydd som mot vanliga bomber. De låg invid murar eller kröp ihop tillsammans i en vrå inne i sina envåningshus. Men det hjälpte inte. Tusentals skadades för livet och tusentals dödades. De döda, vuxna och barn, låg på de blomstrande ängarna, i husen, bland de gamla ruinerna. En del i döden hårt fastklamrade vid sina barn. Andra stirrade stumt mot den blå himlen.

Eländet var inte över för Halabjaborna. Efter gasattacken utsattes de för en organiserad plundring utan like i mellanöstern. Tusentals hem blev plundrade. Det gick så långt att man klippte av offrets fingrar och händer för att komma åt guldringen och guldarmbandet! Varje död kvinna hade med sig något värdefullt. De brukade ha på sig pengar, guld och smycken eller gömma värdesakerna i sina kläder. En del av gasoffren blev plundrade på sjukhuset, när de var tillfälligt blinda och varken kunde se eller försvara sig!

Nu har det gått 18 år och Halabja ser fortfarande ut som en spökstad. Vid första anblicken ser vissa kvarter ut som om det var i går kriget bröt ut. Det är bara ruiner, allt ligger i spillror. Man ser förlamade, vanställda kroppar överallt. Det finns inte medicin för gasoffren. Hundratals lider av flera sjukdomar samtidigt. De har hudcancer och andningssvårigheter i kombination med hjärtproblem! Antalet missfall bland gravida kvinnor har ökat och många barn föds vanställda. Långsiktiga effekter med genetiska förändringar, inte bara bland människor, utan även bland djur, fåglar och växtlighet oroar.

Ingen av de två kurdiska ledarna, varken Masood Barzani eller Jalal Talabani, har under 15 år av kurdiskt styre gjort något nämnvärt för Halabja. De vill inte ens stämma de internationella företag som utrustade Saddam för att producera massförstörelsevapen. Halabjas offer tycker att ledarna har använt deras tragedi i åratal endast för politiska och ekonomiska syften. Halabja har förvandlats till ett museum, som drar till sig internationellt högt uppsatta politiker. Dagligen kommer de på besök i Halabja och innan de åker hem lämnar var och en sitt bidrag, men konstigt nog vet inte Halabjaborna vart dessa bidrag har tagit vägen.

Halabja är ett bevis på användande av massförstörelsevapen mot civila. Tusentals lider nu inte bara fysiskt utan också psykiskt och andligt. Halabjas förödelse kan likställas med de värnlösa judarnas öde. Ett mordprojekt som bara kan jämföras med Hitlers förintelse.

I återbyggnadsprocessen i Kurdistan gör de kurdiska lederna klar skillnad mellan Halabja och andra kurdiska städer. De enorma förändringarna, de rakethöga investeringarna och de nya enorma resurserna gäller andra kurdiska städer men inte Halabja.

Det är nu dags för den kurdiska regeringen att rätta till sin felaktiga politik gentemot Halabjas offer. Bara på så sätt kan offren få lite plåster på såren. Bara på så sätt skulle den kurdiska lokal regeringen hedra Halabjas offer och de överlevande.

Hama Dostan

Författare och skribent från Västerås, född 1952 i Halabja i irakiska Kurdistan

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons