Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett värdigt liv - på NFF:s villkor

Annons

I ett demokratiskt samhälle är det ingen som ifrågasätter kommunala nämnders rätt att fördela skattemedel. Men lika självklar är också medborgarnas rätt att kritisera fördelningen. Men detta accepteras inte av nämnden för funktionshindrades (NFF) stab. Man blandar bort korten! Nu skriver man om "kartläggning och bedömning av hjälp och stöd till funktionshindrade".

Kartläggningen är en tidsstudie för att spara in personal och pengar - inget annat! Man ska skapa en "rättvis fördelning" och den fördelningen innebär: Nedskärning och färre personal (VLT 17/2) "Samma bedömning görs för äldreboende och förskolor" - precis som om det blev rättvisare för det! Rapporter om brister i äldreboende senaste tiden talar sitt tydliga språk! Men den här gången handlar det om en grupp funktionshindrade, som hela livet fungerat som en kvarnsten om halsen på anhöriga - med halvhjärtat eller inget stöd av myndigheter.

I demokratisk ordning ska alla få behandlas lika - det blir enklast och rättvisast då. Min lilla devis: "Den svage har rätt till den starkares styrka - så skapas rättvisa och jämlikhet!" är inget som stabens medlemmar tar till sig. Vi bestämmer! Alltså, 19 procent på budgeten samt minskad personal. Det är rättvist - och maktfullkomligt!

Direktör och utvecklare gör aldrig felbedömningar! "Personalen återgår till 75 procents tjänst", vilket var utgångsbudet, som de accepterat. Om de kan leva på det är deras ensak. En personal till mig sa: "Jag kan inte leva på 9 000 kronor per månad. Därför måste jag jobba extra på annat håll." Hel tjänst i gruppbostaden har personen fått löfte om, men inte erhållit. En annan har begärt tjänstledighet i tre månader, nämnden och staben bryr sig inte. Det är ett fritt val. Men autistiska personer, som kräver stadigvarande personal för sina behov - det tänker inte Proaros eller staben på!

Jag försökte minst tre gånger förmå staben till studiebesök på annan ort för att bygga ett bra gruppboende på Talltorp. Trots löften blev det ingenting! Man bygger helst utan att fråga anhöriga.

"Det är inte personalens uppgifter, att sörja för anhörigas behov ...!" Har staben ingen skam i kroppen? Var snälla och stig ut i verkligheten och ta reda på hur det ser ut! Vi stöder gärna personalen för att minska deras tidsbrist och detta uppskattar personalen.

Men varken nämnden eller staben verkar vilja samarbeta med oss föräldrar. Det har vi verkligen fått erfara. Det hade varit bra om politiker och tjänstemän skaffat sig lite "markkänsla" genom föreläsningen på Högskolan den 8 mars "Att förebygga och hantera stress vid autism." Då kanske man varit lite mera ödmjuk!

Torsten Hober

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons