Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

F d sjuksköterska: Lycka till, landstinget!

Vid varje omorganisation i vården finns det vinnare och förlorare. Tyvärr har ännu ingen omorganisation gjort patienten till vinnare.

Annons

Familjeläkarsystemet i Västmanland lovordas i debattartiklar. Jag är av en annan åsikt. Familjeläkarsystemet är framtaget av läkare, för läkare och med läkaren i centrum.

I slutet av 1970-talet gav Socialstyrelsen ut anvisningar om hur primärvården skulle byggas ut. Patienten skulle stå i centrum och personalen arbeta i team runt om. Det skulle satsas på patientutbildning, förebyggande vård och egenvård och givetvis en god sjukvård av vidareutbildad personal. Böcker med flödesscheman för en god telefonrådgivning och egenvård utgavs.

Patienten kunde välja olika läkare för olika åkommor och patienter skulle överföras från lasarettens mottagningar. Hela konceptet kändes mycket bra.

Men så blev det inte. Utvecklingen bromsades upp. Det kom en nästan kuppartad etablering av husläkare-familjeläkare utgående från ett koncept på en Stockholmsmottagning och husläkarlagen.

Alla som kände sig sjuka eller hade en oro skulle få träffa sin läkare, hette det. Allmänläkaren var första instans. Ingen sjuksköterska skulle få hindra den kontakten. Sjuksköterskorna kallades terrorister i en video som gick runt. Sjukhusen blev tagna "på sängen." Politikerna blev glada åt att allt var så väl-organiserat och avtalen skrevs snabbt på. Jag såg då inga konsekvensanalyser. Rent organisatoriskt är familjeläkarsystemet en fullträff. Alla vet vems "bordet" är. Sedan följde ganska logiskt privatiseringen. Den gick smidigt, organisationen var ju redan klar.

Nu hörs ofta i debatten talas om lönsamma och icke lönsamma patienter. Patienten är en handelsvara och personalen är utgifter för inkomsternas förvärvande.

Här följer några synpunkter på familjeläkarsystemet:

Läkemedelsföretagen har fått för stort inflytande på behandlingen av sjukdomar. Att behandla symptom med mediciner ger snabba resultat men i förlängningen genererar det fler patienter till slutenvården. Våra kroniska sjukdomar kräver ett betydligt vidare synsätt och behandlingsmönster.

Akuta åkommor får ett mycket gott omhändertagande.

Familjeläkaren har en bred kompetens, javisst, men det krävs en stor självinsikt och ödmjukhet för att erkänna sin bristande spetskompetens. Däri har man många läkare-patientkonflikter.

Det saknas en "second opinion"-möjlighet. Det har varit svårt, i vissa fall omöjligt, att byta läkare. Patienten är i underläge och resignerar.

På den privata mottagningen har läkarna ofta många funktioner förutom patientansvar, till exempel ekonomiansvar, kassaansvar, personalansvar, egen företagshälsovård, kuratorsfunktioner, vaktmästarsysslor. Risk för utbrändhet?

På den privata mottagningen gör man inte gärna mer än avtalet kräver. Kreativitet och initiativtagning hämmas. Egenkontroller är nog bra när man vill se själv vad man gör. Kontrollen att avtal och lagar samt nationella vårdprogram följs var dålig.

Distriktsköterskeverksamheten lades under familjeläkarna. Det var en stor miss. Distriktsköterskorna hade en stabil, väl inarbetad verksamhet med stort förtroende hos befolkningen. Den hade i dag kunnat fungera som en plattform för förebyggande vård och hälsovård. Även forskning hade kunnat bedrivas där. Distriktsköterskor har av tradition en bättre helhetssyn än läkarna som ofta fokuserar på diagnosen. Jag hoppas att distriktsköterskorna i alla fall får tillbaka sitt områdesansvar som de önskar.

Jag önskar landstinget lycka till med Vårdval Västmanland och hoppas att det skall bli en början till att stärka patientens roll.

Gunvor Tojén

pensionerad sjuksköterska

Kungsör

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons