Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Falska alternativ i EU-valet

Annons

För socialdemokrater och moderater är valet till Europaparlamentet en renodlad höger-vänster fråga. Samma gäng här som där, påstår de.

Tro dem inte! Partierna räds ett lågt valdeltagande och använder sig nu av de simplaste metoder för att mobilisera väljarna. Genom att föra in en höger-vänster dimension i kampanjen hoppas de att göra EU-valet till ett riksdagsval.

Värst är framförandet av anklagelser människor knappt har en chans att kontrollera. Inger Segelström, socialdemokraternas första namn i EU-valet, hävdar till exempel att moderaterna inte vill göra något åt sexuella trakasserier på arbetsplatser.

Men moderaterna röstade mot ett förbudsförslag i Europaparlamentet därför att de ansåg att sådana frågor ska avgöras i nationella parlament. Ett faktum som inte den socialdemokratiska "granskningen" nämner.

Lika vilseledande är moderata påståenden att socialdemokraterna röstat för att EU ska få beskattningsrätt. Moderaterna vet att socialdemokraterna inte vill det men hänvisar till en votering för flera år sedan vars innebörd är långtifrån kristallklar.

Exemplen hämtas från Dagens Nyheter men de kan mångfaldigas. Veckorna fram till den 13 juni riskerar att bli en orgie i överdrifter och direkta lögner.

När moderater och socialdemokrater hänvisar till den eller den voteringen i Bryssel är de fullständigt på det klara med att nästan inga väljare dagligen följer turerna i Europaparlamentet. Det är därför omöjligt att ens försöka erinra sig vem som sade vad eller röstade på det ena eller det andra sättet.

Detta faktum utnyttjar partierna nu skamlöst genom att vädja till partitillhörighet. Att oinformerade väljare manipuleras, att fakta och information förvanskas, ingår liksom i pjäsen. Komplikationer och nyanser bryts ned till vad som anses vara ett begripligt och välkänt motsatspar.

Men visst existerar en vänster-höger axel i Europaparlamentet? Ja, men inte alls så som våra två största partier försöker framställa den.

Europaparlamentets tre stora partigrupper, den konservativa, den socialistiska och den liberala, samarbetar ofta och gärna. Skiljelinjen mellan vänster-höger går - som i Sverige - vid de socioekonomiska frågor. Men de frågorna har en annan karaktär än i den nationella politiken. Parlamentarikerna strävar ju efter lösningar på Europanivå. De tvingas också till modifieringar och kompromisser genom förhandlingarna med EU-kommissionen och ministerrådet (där regeringarna representeras).

Statsvetaren Simon Hix vid London School of Economics visar att i Europaparlamentet blir partigrupperna allt viktigare och nationell tillhörighet allt ointressantare. Det skulle kunna betyda att dimensionen vänster-höger stärks men att den samtidigt får en mångfasetterad, transnationell karaktär.

För villrådiga väljare som skyr partipropaganda och smutskastningskampanjer finns bara en lösning: Läs på! Granska de olika kandidaterna! Vad har de åstadkommit? Vad vill de göra? Material råder det ingen brist på.

Och viktigast: Lita på det egna omdömet. I EU-valet är enskilda politiker långt viktigare än partitillhörighet. Vi ska välja mellan individer.

Mats Wiklund, frilansjournalist

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons