Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjeläkare: Naprapaterna tycks inte se sitt eget ansvar

I VLT den 2 juli öste naprapat Roland Anderson galla över Landstinget och var rasande på dess politiker, som företräder oss alla skattebetalare i Västmanland. Frågan det gällde var hans vanliga: obegränsat antal naprapatbesök under 2008 . Nu är hans pengar slut och han skjuter då patienterna framför sig i attacken på Landstinget.

Annons

Före 2008 remitterades patienter av specialistutbildade läkare eventuellt till naprapater, men enbart av medicinskt motiverade skäl. Samma sak gällde för legitimerade sjukgymnaster, legitimerade psykotrapeuter, legitimerade psykologer med flera. Beträffande sjukgymnasterna så har en återrapport/skriftligt svar skett till läkaren efter cirka fem behandlingar.

Där har alltid framgått diagnos, eventuellt förbättringstillstånd, behov av ytterligare specificerade behandlingar med mera. Därefter har eventuellt en ny remiss skrivits, dock alltid på medicinskt välgrundade skäl.

Nu fick naprapaterna ett stort ansvar från och med den 1 januari 2008 De skulle göra ovanstående bedömning utan remiss från läkare. En viss summa pengar, som ansågs rimlig, avsattes för hela året. Naprapaterna fick ansvaret att själva budgetera sin ekonomi för hela året samt att skattepengarna skulle räcka till alla patienter, som av medicinska skäl sökte naprapat.

Vad har hänt sedan dess? Jo, pengarna är redan slut. Alltså har naprapaterna inte kunnat förvalta sin ekonomi som alla läkarmottagningar, sjukgymnaster, psykologer med flera måste göra.

Har naprapapterna nekat någon patient som velat ha behandling, där det inte varit medicinskt motiverat? Har någon medicinsk uppföljning gjorts efter cirka fem besök om behandlingen hjälper eller inte? Vem bestämmer hur många gånger en patient får gå hos naprapat för behandling och hur ofta?

Många patienter som har jag träffat under mina 35 år inom familjeläkarvården har fått gå år ut och år in på behandlingar, som de betalat själva, men inte blivit bättre av. Var ligger det medicinska och framför allt det moraliska och etiska ansvaret för detta? Rena rama utsugningen av vissa patienters ekonomi har tidigare förekommit. De har aldrig fått höra att "nu hjälper inte detta längre, nu måste du sluta och vända dig någon annanstans."

Vad kostade ett besök hos naprapat före den 1 januari 2008? Vad kostar det skattebetalarna efter samma datum? En höjning förekom då av oklara skäl. Vilka? Blev det billigare för patienterna ju längre tid de gick hos hos naprapat tidigare? Hur länge varade en normal behandling? Behandlades flera patienter samtidigt under denna tid? Hur är det nu?

Vi inom den medicinska professionen har alla ett ansvar att följa politikernas beslut: att inte alla kan få billiga landstingssponsrade besök då all behandling skall vara medicinskt motiverad. Om någon har väldigt ont, remitteras då inte han eller hon istället till läkare med betydligt större och bredare kunskap innan naprapaterna sätter händerna i musklerna och sliter och drar?

Att skrämmas, som i VLT 2 juli, med att konsekvenserna blir att de mest utsatta patienterna nu tvingas leva med svår smärta, bara för att de inte har råd att gå till en naprapat, är ett exempel på hur Roland Anderson boxas i luften med sig själv för att han inte har tagit ansvar för sin budget.

Marianne Sandor

familjeläkare

försäkringsläkare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons