Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farligt vänja rovdjur vid människor

Annons

En artikel i VLT den 22 juli "Vargvandring - inget för räddhågsna" frossar i storstadsmänniskans längtan efter spänning och vildmarksromantik. Ett naturprogram i tv visade en salig reporter som fått en skymt av björn eller varg från gömsle vid åtel och som klappat en varg i en djurpark.

Vildmarks- och rovdjursentusiasm är ok, men den får inte vara obetänksam och orsaka oskäliga problem för dem som lever och har sin försörjning i glesbygden.

Vad man glömmer tämligen konsekvent i media och i allmänhet är att belysa de praktiska och oacceptabla konsekvenser som drabbar en liten minoritet i glesbygden.

Människor, som inte alls har något emot skygga vargar i vildmarken, tvingas "samexistera" med närgångna och oskygga rovdjur kring byar och gårdar på byråkraternas villkor. Tamdjur som blir skrämda av rovdjur skadas i flykt, blir stressade, ohanterliga, tappar produktionsförmåga och immunförsvar och får infektioner.

De ägare som försöker skydda sina tamdjur mot björn eller varg utsätter sig för stor risk, både att skadas och att bli behandlade som kriminella.

De drabbas även av ett enormt merarbete som de inte får ersättning för.

Byråkraterna verkar glömma (och gömma!) de praktiska konsekvenserna för glesbygdsborna i uppfyllandet av ett politiskt beslut om 200 vargar i landet. Som på de gamla sovjetiska femårsplanernas tid strävar vissa ansvariga rovdjursförvaltare att överträffa målet utan hänsyn till verklighetens problem.

När myndigheterna inte kan eller vill hantera konsekvenserna så döljer man dem och övervältrar ansvaret för stressade kreatur och risker helt på djurägaren.

Rovdjursdödade tamdjur är bara en liten del av de kostnader, arbete och lidande djurhållare utsätts för, men indirekta skador varken ersätts, erkänns eller dokumenteras. Alla drabbas inte lika, men problemen sprider sig successivt med utbredningen och "habitueringen" av rovdjuren.

Habituering (vänja rovdjuren vid människan) orsakas av både myndigheter och obetänksamma personer, till exempel av en del entreprenörer i rovdjursturismen. Mata och locka varg och björn till människokontakt ger kanske häftiga reportage och bilder, men det fördjupar de problem som delar av glesbygdsbefolkningen redan i dag upplever som helt oacceptabla.

Den vargflock som dödat och ätit av en kanadensisk student i november 2005 påstods ha blivit matad och var van vid människor. Med nuvarande svensk rovdjursförvaltning, som leder till habituering, är det inte en fråga om ifall människor kommer att angripas, det är en fråga om när.

De stora rovdjur som blivit habituerade måste avlivas, helst på platsen där de orsakar problem. Det är innebörden i förarbeten, remisser till rovdjursutredningen och förvaltningsplaner, men det verkar alltför ofta förträngas av nyckeltalsfixerade tjänstemän vid skyddsjaktansökningar.

De som förhindrar borttagande av oskygga vargar och björnar, liksom de som tillvänjer rovdjuren till människan och hennes djur tar på sig ett stort ansvar och underminerar en lyckad rovdjursintroduktion i Sverige.

Människan måste hävda sitt revir. De stora rovdjuren ska hävda sina revir i vildmarken, inte bland byar och gårdar. Ömsesidig respekt måste gälla!

Vi får inte offra en minoritetsbefolkning och den utrotningshotade genbank som skogsbetet hyser på rovdjursromantikens altare! Här finns raser som är betydligt mer hotade än den "svenska" vargen!

Åke Skogevall

Mata och locka varg och björn till människokontakt fördjupar de problem som delar av glesbygdsbefolkningen redan i dag upplever som helt oacceptabla, hävdar Åke Skogevall, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons