Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fast i EU-fällan?

Annons

EU-parlamentet har flera så kallade intergrupper som samlar medlemmar från olika politiska grupper i EU-parlamentet. Jag var en av de drivande i arbetet med att bilda EU-parlamentets jaktintergrupp. I denna grupp samlas alla jaktintresserade EU-parlamentariker och diskuterar aktuella jaktfrågor. Svenska jägareförbundet och dess europeiska motsvarighet FACE bistår oss med värdefull information.

De tjänstemän inom EU-kommissionen som utformar lagförslag har tyvärr ofta begränsad praktisk erfarenhet av jakt och livet på landsbygden. Det behövs därmed krafter i EU-parlamentet som försöker styra kommissionens förslag i rätt riktning, när EU-parlamentet behandlar jaktfrågor.

Nu har ett jaktärende dykt upp på parlamentets dagordning. Det gäller ett förslag från kommissionen om "humana normer för fällfångst av vissa arter". Förslaget föreslår införande av test av fällor, enligt speciella normer, för fångst av 19 arter, en speciell utbildning för fångstmän samt att hemgjorda fällor endast skall tillåtas undantagsvis. Direktivet skall omfatta all form av fällfångst och fastställer datum för när testerna skall vara gjorda. Grunden för det föreslagna direktivet utgörs av två internationella avtal som ingicks 1998 mellan EU, Kanada, Ryssland och USA.

Att testa fällor är dyrt och finansieringen lämnas öppen. I Norden finns det ingen större ekonomi i fälltillverkning, utan ofta är det små lokala tillverkare som står för produktionen. Det finns dessutom få testanläggningar i Europa.

Det föreslagna direktivet i dess nuvarande form leder till att det praktiskt taget blir omöjligt att bedriva fällfångst i Norden. Detta innebär i sin tur skador på flora och fauna.

Jaktfrågor hör enligt Junilistans uppfattning hemma på nationell nivå. Jaktförhållandena varierar mellan olika länder och regioner. Att harmonisera EU- ländernas lagstiftning blir i och med detta ett misslyckande. Kommissionens förslag om fällfångst är ett tydligt exempel på detta.

EU-parlamentets rapportör, den österrikiska socialdemokraten Karin Scheele, ansvarar för parlamentets behandling av ärendet. Scheele har för avsikt att ytterligare skärpa kommissionens förslag och att införa krav på test av fällor för fler arter. Junilistan kommer att lägga fram konstruktiva ändringsförslag i EU-parlamentets miljöutskott. Förhoppningsvis får vi stöd, när det är dags för omröstning i parlamentet.

Den europeiska jaktorganisationen FACE har ifrågasatt om EU över huvud taget har formell behörighet eller kompetens att besluta om fällfångst. När EU trots allt arbetar med denna fråga borde hemmagjorda fällor uteslutas ur lagstiftningen. De ovannämnda internationella avtalen från 1998 inkluderar inte denna typ av fällor.

Den bristande förståelsen för nationella förutsättningar är slående. Detta visar sig även i EU: s habitatdirektiv och fågeldirektiv. Dessa direktiv reglerar bland annat skyddsjakten av arter som EU definierar som skyddsvärda.

Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till kommissionen om den anser att det borde vara lättare för ett medlemsland att få utöva skyddsjakt på fågelarter.

Kommissionen svarade att den inte har för avsikt att föreslå förändringar av fågeldirektivet. Samtidigt som det finns anledning att kritisera kommissionen, borde svenska myndigheter bli bättre på att utnyttja de undantag som faktiskt ges i unionens direktiv.

EU ska tillämpa subsidiaritetsprincipen, närhetsprincipen, vid beslutsfattande. Denna princip klargör att beslut endast ska fattas på EU-nivå, om det blir ett bättre beslut än om det fattas på nationell nivå. Tyvärr tillämpas inte denna princip i praktiken. Därmed införs EU-regler som är illa anpassade utifrån svenska förhållanden. Ett tydligt exempel på detta är det nu föreslagna direktivet om fällfångst.

Hélène Goudin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons