Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fast i utan-för-skapet

Annons

Tack, Sofia Telfer för en mycket bra beskrivning den 9 januari av Alliansens ”rehabiliteringskedja”!

Ja, Sofia. Jag hör också till de tusentals medborgare som kramats genom rehabiliteringstarmen och sitter i Utanförskapets stinkande latrin. Trots att jag av vissa av Försäkringskassans (Fk) tjänstemän behandlats som en usel lögnare, simulant och arbetsovillig skurk, har jag lyckats behålla mina sinnen i hyfsad form. Det är inte alla förunnat. Många av oss hamna i missbruk.

Min ohälsa accepterades först inte av en Fk-tjänsteman, som för övrigt aldrig träffat mig. Detta innebar att jag ”inte stått till arbetsmarknadens förfogande” eftersom jag alltså varit sjukskriven av min läkare.

Några månader senare godtogs emellertid min ohälsa (exakt samma tillstånd!) som sjukdom, men eftersom jag inte ”stått till arbetsmarknadens förfogande” under den första perioden, så var min sjukpenning nu satt till 0:-.

Enligt mitt enkla bonnförnuft skulle det räcka att överklaga och få rätt – den första sjukperioden måste självklart godkännas i efterhand. Men icke.

Efter flera år och ett antal överklaganden, tydligt formulerade efter konstens alla regler (trots att någon jurist inte tillhandahålls på Fk) ända upp i högsta instans, sitter jag alltså här som en nolla, 60 bast, försörjd av min sambo.

Jag hoppas att någon av Nya Moderaternas representanter (de vars ledare säger sig ”hata” utanförskap) som brukar yvas på denna sida, berättar hur stolta de är över sin ”välfärdspolitik”. Jag hoppas också vid Gud att vi får en ny regering i höst. För egen del röstar jag på det parti som numera för sann socialdemokratisk politik, nämligen Vänsterpartiet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons