Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FN och EU misslyckades i Srebrenica

Annons

För tio år sedan skedde ett folkmord på vår kontinent i bosniska Srebrenica. 8 000 muslimska män och pojkar dödades under några få dygn. Massakern utfördes av paramilitära styrkor från Serbien som stod under bosnisk-serbiskt militärt befäl.

De ytterst ansvariga för folkmordet var Republika Srpskas dåvarande president Radovan Karadzic och dess militära befälhavare Ratko Mladic, som bägge fortfarande befinner sig på flykt undan rättvisans dom. Den serbiske ledaren Slobodan Milosevic har sedan flera år förts över till krigsförbrytardomstolen i Haag, där hans delaktighet i Srebrenicamassakern ingår som en av många åtalspunkter mot honom.

Den 11 juli ordnas en ceremoni i Srebrenica för att ihågkomma den tragiska händelsen. Bland andra deltar Sveriges utrikesminister Laila Freivalds. Nyligen offentliggjordes en videofilm som visar hur serbiska soldater misshandlade och dödade muslimska fångar. Den visades på tv i Serbien, och väckte till att börja med sådan avsky att mördarna kunde gripas.

Att folkmordet inträffade var ett misslyckande för Förenta Nationerna. Srebrenica var en av flera fredade zoner ("safe havens") enligt beslut av FN, som världsorganisationen inte klarade av att skydda.

FN hade utplacerat drygt 400 lätt beväpnade holländska soldater i Srebrenica, som hyste 40 000 flyktingar i denna muslimska enklav invid gränsen till Serbien.

FN-soldaterna förblev passiva åskådare och ansåg sig inte ha mandat att ingripa mot våldshandlingarna.

Den tidigare polske premiärministern Tadeusz Mazowiecki - som hade fungerat som speciell rapportör till FN:s kommission om mänskliga rättigheter i forna Jugoslavien sedan augusti 1992 - sade i protest upp sig från sitt uppdrag ett par veckor senare. Mazowieckis motivering var att "det var omöjligt för honom att fortsätta under förevändning av skydd av de mänskliga rättigheterna".

EU och Europa stod också helt handlingsförlamat och tittade på utan att ingripa. Europa handlade systematiskt felaktigt och för sent i de olika faserna från tiden före det första kriget i Jugoslavien till Daytonavtalet. Europa borde ha gett ekonomiskt bistånd tidigare villkorat med krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Om krig kunnat undvikas, hade detta blivit betydligt billigare än det stöd som nu ges genom stabilitetspakten för Sydöstra Europa.

Västeuropas demokratiska partier borde också bättre ha stöttat All-Jugoslaviens siste premiärminister Ante Markovic' försök att upprätta ett multietniskt Reformparti över republikgränserna efter jugoslaviska kommunistpartiets kollaps 1990.

I stället tog serbiska, kroatiska och muslimska nationalistiska partier över makten, och de satte etniska perspektiv överst på den politiska dagordningen.

Hade det serbiska övertagandet av kontrollen av jugoslaviska nationella armén, JNA, kunnat undvikas, och därmed utbrottet av de två svåra militära konflikterna i Vukovar och Dubrovnik 1991, som ledde till en upptrappning och var början till det bosniska kriget i april 1992?

Tanken att internationalisera konflikten - och säkra att den inte förblev en inre angelägenhet - var god, men drabbades av ett svårt bakslag när Tyskland med dåligt anseende i regionen sedan andra världskriget tog ledningen i processen med att erkänna Kroatien och Slovenien i början av 1992.

När allt annat misslyckats återstod ingen annan utväg än att militärt försvaga och pressa tillbaka den serbiska och bosnienserbiska sidan som förhalade alla förhandlingsinviter. Nato och USA kom därför att framstå som Bosniens räddare och garant för att Daytonavtalet om fred i forna Jugoslavien kunde uppnås i november 1992.

Både FN och EU har dragit lärdomar av sina misslyckanden i Bosnien. I arbetet på FN-reformen som ska behandlas på toppmötet i september finns konkreta förslag från den så kallade högnivåpanelen och Kofi Annan om "ansvar för att skydda" de allra viktigaste. Tyvärr motsätter sig USA dessa förslag. Medvetenheten har ökat om att arbetet för att förebygga, hantera pågående konflikter och bygga fred efteråt kräver helt nya kunskaper och resurser.

EU har byggt upp sin nya civil-militära krishanteringsorganisation som ett resultat av misslyckandet i Bosnien. Dessutom har medvetenheten ökat inom EU om behovet att använda organisationens breda arsenal av instrument både för att bättre förebygga och bygga fred efter konflikter.

Den muslimska politiska ledningen i bosniska federationen använder Srebrenica som tillhygge i de politiska valkampanjerna. Många av de personer som kom undan och överlevde Srebrenica verkar ha lämnats bortglömda i sina trauman och lever under svåra förhållanden. Vem gör någonting för dem?

I Serbien har minnena förträngts, medan de traumatiska minnena av folkmordet lever kvar i Bosnien. President Boris Tadic deltar i minnesceremonin i Srebrenica, vilket är första gången en sådan serbisk närvaro sker efter kriget. I bästa fall skulle detta kunna fungera som ett första steg i en försoningsprocess.

Svjetlana Djuric

Gunnar Lassinantti

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons