Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fokusera mer på folkhälsan

Riksförbundet Hälsofrämjandet bemöter VLT:s ledarskribent.

Annons

Det var bra av Wikström att fokusera på folkhälsa, menar skribenten.

Replik ”Adjö förbudsministern” löd rubriken på Kajsa Dovstads ledare i VLT 29/7. Även om hon beklagande att vår tidigare minister för sjukvård, folkhälsa och idrott, Gabriel Wikström, blivit sjuk och nu avsagt sig sin ministerpost, så fick han svidande kritik för att ägnat för mycket tid åt folkhälsofrågor. Enligt Dovstad har han attackerat socker och salt i stället för att ta tag i den alltmer ansträngda ­situationen inom sjukvården.

För många människor är det väldigt provocerande att enbart diskutera folkhälsofrågor. Även om man rent intellektuellt vet att livsstilen är den grundläggande orsaken till de flesta av våra sjukdomar så kan man inte ta sig ur det ekorrhjul som leder en rakt i famnen på den alltmer omfattande sjukvårdsapparat som byggs upp i alla moderna samhällen. I stället ställer man sig på barrikaderna och fördömer det förmynderi som man anser att folkhälsoförespråkarna utgör och kräver mer pengar till sjukvården.

Den debatt vi har i dag är inte ny. Den började redan 1934 då Are Waerland gav ut boken In the Cauldron of ­Disease (I sjukdomarnas häxkittel) och hans intåg på den svenska folkhälso-­­­­­ s­cenen 1936. De följande nästan 20 åren kämpade han mot etablissemanget för att människor skulle slippa sjuk­domar genom att förändra sin kost, motionera mer och hitta mental balans. Den ­rörelse han startade lever kvar idag under namnet Riksförbundet Hälsofrämjandet.

Hans devis var; vi har inte med sjukdomar att göra ­utan livsföringsfel, avskaffa livföringsfelen och sjuk­domarna ska försvinna av sig själva. Genom att ändra livsföring blev också tusentals personer fria från sina kroniska sjukdomar som enligt skolmedicinen inte gick att bota.

Hans devis var; vi har inte med sjukdomar att göra ­utan livsföringsfel, avskaffa livföringsfelen och sjuk­domarna ska försvinna av sig själva. Genom att ändra livsföring blev också tusentals personer fria från sina kroniska sjukdomar som enligt skolmedicinen inte gick att bota.

De största kritikerna Are Waerland hade var företrädare för skolmedicinen. I dag har vi en liknande, men kanske ännu värre ­situation. Många debattörer inom tredje statsmakten, likt Kajsa Dovstad, ställer sig bakom den oheliga alliansen av sjukvården, industrin och myndigheter som gör allt i sin makt, både medvetet och omedvetet, för att fortsätta leda befolkningen in i det medikaliserade samhällets återvändsgränd.

Det hela är egentligen väldigt märkligt då den moderna forskningen så tydligt ­visar att Are Waerland principiellt hade rätt för över 80 år sedan. Äter vi så att vi får i oss alla de hundratals mer eller mindre essentiella ämnen vi och våra tarmbak­terier behöver håller vi oss friskare. Motionerar vi regel- bundet både aktivt och i vardagen håller vi oss också friskare. Detta i kombination med tid för mental återhämtning, på vars och ens egna villkor, gör att vi sällan eller aldrig blir sjuka.

Tyvärr är det få inom det medicinska skrået som ­vågar föra fram detta. Det är enklare att låta människor leva som de vill, indirekt styrda av det etablerade samhällets konventioner, så tar sjukvården hand om dem när de blir sjuka. Det hela är en ond spiral som bara leder till ökat lidande och ökade kostnader för sjukvården och övriga samhället.

Det känns lite märkligt att det tack en minister får, som försökt skrapa på ytan av dessa frågor kring att förbättra folkhälsan, är att bli kallad för förbudsminister då han vill att vi ska äta mindre socker och salt. För övrigt två av det tre vita gifterna, förutom vitt mjöl, som Are Waerland var starkt emot.

Uppförsbacken blir därför allt brantare för hans efterföljare på posten. Dovstad var besviken på att kömiljarden togs bort. Undrar vad hon skulle tycka om Gabriell Wikströms efterföljare vill satsa på en friskvårdsmiljard istället? Men inte till någon myndighet utan till organisationer som har som mål att förbättra folkhälsan.

Trots att det på bara ett par år säkerligen skulle förbättra folkhälsan dramatiskt skulle det förmodligen bli ett ramaskri då det enligt henne är sjukvården som behöver mer pengar. Men sjukvård och friskvård är två kommunicerande kärl, vilket de styrande och många debattörer verkar ha svårt att förstå.

Pehr-Johan Fager, ordförande Riksförbundet Hälsofrämjandet

Svar direkt

Pehr-Johan Fager har rätt i att livsstilen är betydelsefull för hälsan. Men det är direkt fel att hävda att livsstilsfaktorer är den “grundläggande orsaken till de flesta av våra sjukdomar”. Vårt genetiska arv spelar också stor roll, liksom miljöfaktorer som den enskilda individen inte kan styra över - såsom föroreningar eller uppväxtmiljö.

Friskvård är viktigt, men viljan att från statens håll styra över människors liv måste vägas mot människors rätt att leva som de vill. Eftersom människor är olika värderar vi ohälsosamma vanor olika. Några värderar den njutning ohälsosam mat ger framför riskerna att drabbas av framtida sjukdomar.

Det är bra att hälsointresserade deltar i samhällsdebatten och upplyser människor. Men att tro att en hälsosam livsstil är en försäkring mot sjukdom är naivt. Det finns dessutom en intensiv debatt om vad som är hälsosam kost, och vilka slutsatser som kan dras av den forskning som är gjord.

Skolmedicinen bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är ett intellektuellt förhållningssätt till kunskap som räddar liv. Oavsett vad som har orsakat en människas sjukdom ska man ha rätt till vård.

Skolmedicinen bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är ett intellektuellt förhållningssätt till kunskap som räddar liv.

Organisationer som Riksförbundet Hälsofrämjandet får gärna kampanja för sin åsikt, men staten ska låta bli att styra för mycket över människor.

Kajsa Dovstad, vikarierande ledarskribent VLT

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons