Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För mycket pajkastning

Ordet politik kan i mer seriös tolkning ses som en fråga om statskonst.

Annons

Dagens människor ser nog politik mer som en maktkamp mellan olika samhällsgrupperingar, en kamp som i regel förblindar och som i bästa fall får avgöras genom kompromisser.

Tyvärr tycks den politiska debatten på riksplanet ha nått en nivå, som allvarligt skadar förtroendet för våra folkvalda. Frågan är om man någonsin under valåret kommer att kunna lämna sandlådenivån där personangreppen och raljerandet tillåts dominera.

Utan tvekan har debattklimatet hittills varit sådant, att sakfrågorna delvis kommit i skymundan och ersatts av en politik som ständigt söker fel hos motståndaren. Debatten har samtidigt blivit en exklusiv arena för politikerna, medan medborgarna i bästa fall får nöja sig med åskådarplats.

Ett par bra exempel utgör debatterna och utspelen kring arbetslösheten och skolan.

Den som aldrig inser sina misstag utvecklas inte heller som individ. Bland kommunerna har diskussionen nått en mer seriös nivå och vi upplever inte den hätska debatt, som vi ofta möter på riksplanet. Undantag utgör då de rödgröna i Västerås som på debattplats i VLT berömmer sig själva som mer eller mindre fullkomliga

Värdet av insatserna inom omsorgen om de äldre och de med funktionsnedsättningar måste bedömas av utomstående och inte av makthavarna själva.

Den mänskliga kontakten inom vård och omsorg har till stor del ersatts av en mångfald och en uppsjö av formulär, något som jag upplevt personligen.

I debatten kring arbetslösheten försöker partierna överträffa varandra med hisnande räknestycken, när det gäller åtgärder för att skapa nya jobb.

Så går det till när man spelar med andras pengar. Om man lägger ihop alla dessa överoptimistiska beräkningar, närmar man sig minst en miljon nya jobb. Det är stor skillnad mellan politikernas drömvärld och verkligheten.

Byråkratin tycks öka i stället för den uttalade ambitionen att krympa den. Enligt Svenskt Näringsliv har företagarna varje år att hantera 1200 lagar, 8100 föreskrifter och att fylla i 94 miljoner blanketter.

Läkare och lärare är exempel från den allmänna sektorn, som också blivit nedlusade med administrativt jobb som stjäl tid och begränsar deras möjligheter att göra det, de egentligen är satta att göra. Varför reagerar inte makthavarna?

Till sist upprepar jag frågan: Varför väger alltjämt partitillhörighet tyngre än kompetens? Politik är inte bara att vilja. Det krävs faktiskt också kunskap och förmåga.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons