Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Före detta krögare: Myndigheter krossar företag

Kan man i en rättstat döma ut straff först och utreda ärendet i efterhand? Är det acceptabelt med omvänd bevisbörda där individen står utan offentligt biträde och själv till största del måste stå för processkostnaderna?

Annons

När det gäller serveringstillstånd är svaret tyvärr ja. 

Krögare har alltmer hamnat under myndigheternas lupp. Syftet är att rensa ut oseriösa konkurrenssnedvridande näringsidkare. Så långt; all heder åt ansvarstagande politiker och myndighetsutövare! Dessa samvets- och ansvarslösa girigbukar bereds äntligen lite motstånd! 

Och som grädde på moset får skattebetalarna flera kronor tillbaka för varje satsad krona när svarta pengar blir vita. Syftet med dessa satsningar kan ingen ha några invändningar emot. 

Problem uppstår när tillsynsmyndigheter i sin nitiska kamp börjar lägga ner värdefulla skattepengar på felsatsningar. När krögaren inte har någon fin bil, svartarbetare eller kriminell vakt. När krögaren har tagit en enorm risk, lånat dyra pengar och ägnat dygnets alla timmar till att sörja för företaget och sina anställda. 

En sådan krögare kan plötsligt en dag stå inför en Kafkaliknande situation. 

Myndigheterna knackar på. De välkomnas in, och över en natt fråntas krögaren alla

möjligheter att förverkliga sin dröm och att intjäna sitt levebröd. 

Fullt arbetsförmögna och engagerade löntagare tvingas bli skuldsatta bidragstagare.

Finns det utrymme för självkritik hos politiker och tillsynsmän? Kan man ha misstagit sig på målgrupp i sina goda intentioner? 

Det händer att meningsskiljaktigheter uppstår mellan krögare och myndigheter. Sådana situationer kan till exempel gälla missar i hantering av rutiner, övertramp som skett utan uppsåt eller på grund av försumlighet. 

Det borde rimligtvis leda till en form av upptrappat agerande som varning, vite, ökad tillsyn med mera. I stället svarar myndigheterna med att dra in serveringstillståndet. 

I avvaktan på att meningsskiljaktigheten ska redas ut blir det näst intill omöjligt att driva en krog vars omsättning till stor del är kopplad till alkoholserveringen. 

Som krögare finns här möjlighet att överklaga, vilket känns rättstryggt. Men genom att serveringstillståndet dras in direkt kan krögarens situation snabbt bli ohållbar. För en krögare, som under den sämsta av konjunkturer inte lyckas sälja sin rörelse, återstår konkurs. Följaktligen blir katastrofen ett faktum, en katastrof som resulterar i fler arbetslösa som staten sedan ska sörja för. 

Det är också dyrt att överklaga och driva process. Advokater är inte billiga. Sålunda, mitt i en konkurs, med all den psykiska press som det innebär, ska krögaren satsa på att om möjligt få tillbaka ett serveringstillstånd utan att han har någon rörelse kvar att driva.

Det är i få branscher som myndigheter ens har laga möjlighet att rycka undan mattan för en hel rörelse utan att först utdela någon varning eller vite. 

Skulle myndigheter kunna dra in tillståndet att sälja skor hos ”Ullas skor” efter någon miss i rutinerna? Skulle ”Mickes verkstad” få verktygstillståndet återkallat? 

Ett indraget serveringstillstånd kan ha föregåtts av oklanderlig verksamhet i åratal. Myndigheter dömer först ut straffet för att sedan utreda. Det går inte ihop med rättsstatens grundprinciper. 

Det är bra att politiker och tillsynsmän månar om restriktiviteten kring alkoholkonsumtionen. Men ska det vara till den grad att man är beredd att sänka krögare och anställdas hela livsföring? Vad hände med behovs- och proportionalitetsprincipen? 

Om alkoholkonsumtionen är en sådan hjärtesak; varför åtar man sig då inte att stå stormpost utanför Systembolaget? Kanske kan de mota bort någon skåpsupare eller förmå en periodare att avhålla sig ytterligare någon vecka? En dylik satsning kanske

också skulle stå sig gentemot alkohollagens andemening? 

Som skattebetalare kan man fråga sig: Vad kostar ett lättvindigt indraget serveringstillstånd? Det blir skattebetalaren som får fortsätta betala för de arbetslösa samt för myndigheternas felsatsade resurser.

Det blir också staten som går miste om skatteintäkter från hårt arbetande restaurangpersonal. För krögaren återstår år av socialbidragstagande, psykologsamtal, allmän psykisk arbetsoförmögenhet och skuldsanering.

NEDIM ÖZER

tidigare krögare och skattebetalare numera bidragstagare.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons