Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förintelsens offer är inte döda – de är en del av vår historia

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden tvingades se de människoföraktande fasor som nazismen åstadkommit.

Annons
Kom ihåg Auschwitz. Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv, skriver Agneta Berliner och Stefan Sturesson. Foto: Scanpix

FN har därför deklarerat detta som en internationell minnesdag över Förintelsens offer. Över hela världen samlas människor till en manifestation denna dag.

Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Liksom miljontals homosexuella, funktionshindrade, romer, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande. Siffrorna är ofattbara. Ogreppbara.

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv. Denna grundläggande värdering behöver ständigt försvaras. I de stora internationella sammanhangen – men lika viktigt är att stå upp för tolerans och människovärde i vardagen.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen. Den påminnelsen behöver vi. Att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer är kanske viktigare nu än någonsin, när antisemitiska yttringar åter blossar upp i vårt land, när den judiska fristaden Israel ifrågasätts och av vissa inte ens ges rätten att existera.

Förintelsen var en industriellt och systematiskt genomförd utrotning av Europas judar, med en mörkrets ideologi som grund. Redan i slutet av 1930-talet dödades judar i stor skala av nazisterna och det intensifierades genom gaskamrarna i början av 1940-talet. I mars månad 1942 var fortfarande 80 procent av Förintelsens offer vid liv. I februari 1943, elva månader senare, var 80 procent av offren döda.

Vi i Europa har ett tungt historiskt arv att bära, generation efter generation. Det var på vår kontinent, i våra grannländer, som Förintelsen ägde rum, år efter år. Visst visste världen vad som hände, men många valde att titta bort – också här i vårt land.

Hur ofta väljer vi att titta bort? Från folkmordet i Rwanda? Från människoslakten i Darfur? Hur ofta väljer vi att låta en rasistisk kommentar passera vid fikabordet på jobbet? Kunskap om historiens brott mot mänskligheten kan ge oss insikter för att kunna forma ett mer tolerant samhälle.

Det finns ett judiskt ordspråk som säger; Den människa som vi minns är inte död – hon lever så länge som hon bevaras i någons minne. Förintelsens offer är inte döda. De är en del av vår historia. De lever i våra minnen. Genom att minnas de människor som blev offer för Förintelsen undviker vi att de blir siffror i en ofattbar, ogreppbar statistik.

Vi tänker i dag särskilt på de medmänniskor som överlevde Förintelsens fasor. På er kraft att återuppta livet. På de vittnesmål som ni överlevare givit oss andra. Ert engagemang bidrar till att hjälpa oss att tillsammans hålla antisemitism och rasism stången.

I Talmud står det att den som räddar en människa, den räddar en hel värld. Så kan vi alla solidariskt ställa upp för varandra. Ingen kan bära all världens öden på sina axlar. Men om var och en av oss kan hjälpa en enda medmänniska, så är det ett steg framåt för alla.

riksdagsledamot för Västmanland

Stefan Sturesson

ordförande, Samfundet Sverige-Israel Västmanland

Agneta Berliner (FP)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons